6 januari,

Oh så spännande. Idag ska vi simma med Mantor (Djävulsrockor) hur spännande är inte det på en måndag?

Kl 8 var det uppsamling och utprovning av utrustning och sen bar det iväg i en båt med soldäck. Havet var turkost och klart och helt bedövande vackert. Först skulle vi få snorkla lite. På med grejorna och plums ner i akvariet. Ja, det var helt otroligt! Fina små fiskar, stora fiskar, färgrika fiskar, fula fiskar. Jag såg en som var jättelång och jättesmal och illgul. Bästa snorklingen jag varit med om. Super kul!!

När vi kom upp fick vi fika, varmt te (man blev lite kall av att plaska runt) och goa kakor. Sen var det dags att kolla på sköldpaddor. Vi fick inte bada med dom utan bara titta på dom från båten. Å som grädde på moset kom det några delfiner och visade upp sig också. Wow!!

Sen var det dags att försöka hitta några mantor. Till detta hade man skickat upp ett flygplan som spanade efter dom och meddelade vart dom fanns. Snart körde båten i full kareta och vi fick veta att om ca 30 minuter så skulle det vara dags. Kul!

När vi närmade oss så var det genomgång och instruktioner. Nu ändrades stämningen på båten, nu var det allvar. Vi delades upp i två grupper. När det var dags så skulle en av besättningstjejerna hoppa i för att simma fram till mantan och när hon såg den så skulle hon hålla upp en knuten näve. Det betyder att hon tittade på mantran. Då skulle vi få hoppa i och så skulle man snabbt simma fram till henne och få titta. Vi blev tilldelade grupp 2 och fick först titta på när grupp 1 badade.

Nu var alla i besättningen superredo och stirrade upp oss också. Det gällde att vara snabb. Båtens propellrar kunde bara vara av ett litet tag och då gällde det att alla hoppade i. Man fick inte plaska i för då skrämde man fisken (ha, ha) utan det var viktigt att glida ner i vattnet. Sen var det viktigt att man skulle hålla sig till gruppen och inte simma iväg själv. Herregud!!

Go!! Första tjejen iväg och hon simmade som en osmedaljör iväg efter mantan. Handen kom upp! Go, go, go! Folk var lite tröga iväg men när alla förstod att det var "Now or Never" så slank, hoppade, plumsade, tog på nåt sätt sig ner i vattnet och simmade järnet mot tjejen men handen. Bara det att mantran stod ju inte still. Den simma på av bara pip! Mina ögon var stora som golfbollar!! Herregud, Jesus, hans lärjungar och deras mammor! Jag vill ju simma svansim och vara lite värdig i vattnet.

Sen skulle alla upp ur vattnet också. Samma här - bara ett litet ögonblick då alla skulle upp. Pustande och frustande kom alla upp och ingen utom osmedaljörtjejen hade sett mantan. Dags för grupp nr 2. Yeah, Yeah  - Here I Go! Två trappsteg, med fyra personer på varje steg. Sen var vi tre pers till. "Inte tveka, inte tveka" var det enda jag tänkte.

GO! I vattnet på nåt sätt. Blubb, blubb, kolla, kolla - ok däråt. Ner med huvuet och veva och sparka allt jag orkade. Fan va fort det går!!! Var är alla andra? En simmartjej i personalen vinkade till mig "Come on" Andas, Andas, pust, pust simma, simma. Helt plötsligt var alla där och simmartjejen beordrarde alla tillsammans, vi hade missat vår chans och skulle tillbaka till båten. Båten kom. NOW - alla ombord! Simma, simma, plask, plask - hann precis med båten. Rullade upp som en Indiana Jones. Host, host, pust, frust. Åh LUFT!!

Sorry Guys, we will soon have a new go! Snart testar vi igen! (VA - jag var helSLUT!)

Påt igen. Grupp nr 1 - Go, Go! I med dom och så upp igen. Nu var det dags för oss tvåor igen.

"I want you" (Kommandorasimmerskan pekade på Lilla Asiaten med badankan runt midjan) "and YOU" och så pekade hon  på mig. Gaah! (Verkar som dom upptäckt att jag kanske inte var det snabbaste i vattnet).'

Jag - superredo!!

Vi skulle sitta längst ned i trappan och således hoppa först i vattnet. "Be ready to GO! Jag var SuperReady i närmare en halvtimme (svårt, men jag klarade det) innan vi fick GO! (Tänk - första ledet -landstigningen i Normandie D-day). Blubb, blubb - kändes som jag gjort ett bra jobb med att ta mig i vattnet i alla fall. Sen - med snokeln i fast grepp mellan tänderna - veva, veva för kung och fosterland. Alla simmade om mig, nioåringen, elvaåringen och bestefar (jävla land där alla är simmonster). Lilla Asiaten gav upp innan vi hoppade i, så därifrån fick jag ingen support. Till slut kom jag fram i alla fall och fick se mantan. Wow - va häftigt! Den låg nere på botten och flaxade lite med vingarna.

Tillbaka upp på båten och superglad! Det var riktigt, riktigt fränt! Åke var helpeppad, det här var hans grej. Superkul.

Alla var nöjda, lunchen skulle snart serveras. Vad nu? Flygplanet hade fått syn på en Valhaj. Dom är egentligen inte i de här vattnen den här tiden på året, men tydligen var det en som var sen. (Kanske en valhajarnas Jeanette Karlberg?) Wow, vilken chans, vi kanske skulle få simma med en valhaj. Vi hann knappt få nya instruktionerna vad som gällde med valhajar, sen var det dags för grupp ett - i vattnet NU!! Dom hann knappt få på simfötterna! Sen var det vår tur (innan ettorna kommit upp) - jag och Åke var sist ner i vattnet. Vi kanske skulle armbågat oss fram mer? Tyvärr hann vi inte se valhajjen innan den simmat iväg.

Jag kom knappt med båten igen, sist upp och helt slut. Andas, andas! Så himla synd att vi inte fick se valhajen!

Sen var det dags för lunch. Oj så gott det smakade med mat efter detta äventyret. Efter detta var det dag för ytterligare en snorkeltur och sen bar det tillbaka till Coral Bay. Vilken dag!

Vi var trötta och helnöjda. På vägen upp till tältet hejade vi på gubben som skyfflade is. Affärerna verkade gå strålande idag också.