25 december

Idag bär det av till Geralton. Ett trevligt par som bor granne med oss och som vi babblat lite med, erbjöd oss några nyfångade sillar. Kul! Vi satt visserligen och käkade gröt, men ingen jul utan sill. Åke stack genast iväg till grillen och stekte på dom. Mums! Dom var ganska feta, nästan lite som makrillar i konsistensen.

Sillfrukost surprise

Efter frukost åkte vi till Lesueur National Park. Den här parken är mest känd för sin ovanliga flora. Vi blev förvånade över hur mycket blomster i blom där fanns. Även här gick vi en kort hike i supervärme. Jag hittar inte min keps, tror den tyvärr hamnade i fel väska och är i förvaring på Aldina. Lite jobbigt för det bränner på rätt bra i benan och här finns inga träd som ger skugga. Så jag drog på mig min buff på huvudet - det såg ut som en tomteluva. Ok - det är ju jul och eftersom det ju är på den 25 som aussisarna firar julafton så fanns det inte skuggan av en människa i parken förutom vi. Helt ok att se ut som en tömte alltså.

Jultömte på hike

Pust och stön - lite för varmt att traska omkring i mitt tycke men det var ju inte så långt. Vi gick där och så helt plötsligt brakade det till i buskarna precis intill oss. Vi hoppade högt både jag och Åke. En känguru hade legat och slappat och blev rädd för oss. För att inte snacka om hur rädda vi blev!

Vi åkte sedan vidare till Geralton och såg fram emot att få en plats i lä, hoppas, hoppas. Vi hade ganska mycket tur och fick en liten plats med gräs som var väl skyddad mot blåsten, men inte mot solen. Ja, ja man kan ju inte få allt.

Efter vi satt upp tältet så gick vi en liten promenad ner till stranden. Tänkte vi skulle titta på solnedgången. På vägen dit så diskuterade vi några spröt som vi sett på många bilar. Det stod en gubbe och putsade lite på sin gamla buss, med två spröt, så jag frågade. Det var så klart till för kommunikationsradio. Man pratade helt enkelt med varandra bilar emellan när man var ute och körde. Kändes kanske lite "ute" i moderna tider med mobiler och så. Men det är klart - då måste man ju veta vilket telefonnummer man ska ringa om man vi prata med en bil man möter. Med en radion så kan man helt enkelt fråga efter "Du med vita jeepen med klisterlapp med en ödla på där framme - hur är läget?".
Gubben hade mycket att berätta och det visade sig att han och hans fru jobbade på en vin och olivgård i Margeret River området. "Så bra" säger Åke. "Då kan vi komma och hälsa på. Han menade så klart i deras butik men de tror att han menade hem till dom. (Snacka om att bjuda in sig). Så det skulle vi såklart kunna komma och tälta hos dom, självklart! Ville vi kanske komma bort till deras buss lite senare ikväll så kunde vi få provsmaka lite vin. Trevligt! Vi nickade och tackade och fortsatte vår prommis.

Stranden strax efter solnedgången

Solnedgången missade vi precis, men vi gick i vågorna och kollade in de sista vindsurfarna som kom in. Sen gick vi i mörkret och tittade lite på hur folk hade det på campingplatsen. Vi hittade ett gäng som hade massor med juleljus och som satt och spelade "tornet". Vi har ett hemma fast ca 25 cm högt. Avlånga träklossar som
man staplar tre och tre ovanpå varandra. Spelet går sen ut på att man ska ta en kloss lägre ner på tornet och sedan lägga det högst upp, utan att det rasar. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad det heter. Det här torner var dock mycket större, säkert 1,5 meter högt och klossarna ganska stora. På varje kloss fanns också olika
instruktioner som måste följas. Runt omkring tornet satt "spelarna" och drack öl och hade trevligt och många av instruktionerna handlade om vem och hur mycket man skulle dricka.Vi blev inbjudna att delta. Men vi skulle ju till våra nya vänner och dricka vin så vi fick artigt tacka nej.

Kvällen blev trevlig och det var kul att få fira aussiejul på camping.