22 januari,

Slut på supandet, nej förlåt, jag menar slappandet. Idag var det uppe med tuppen, vi hade två halvöar att klara av. Den första var ut till Possession Point. Vi fick köra en liten bit, vägen slutade vid Whalers Cove som var en jättefin strand. Man var ju sugen på att hoppa i plurret direkt men vi var ståndaktiga och började gå längs hiken.
Ja, vad kan man säga. Det var jättefint. När vi kom ut till spetsen så kunde vi tiita ut över inloppet till innanhavet som Albany ligger vid. Vi fick gå på strandremsan längs ena sidan på vägen ut och på strandremsan på andrasidan halvön på vägen tillbaka. Ena sidan var blåsig och den andra var kav lugn och stekhet. Det är bara att välja vad man gillar bäst. Stranden var kritvit på båda sidorna och sandkorna små, det var som att gå i bakpulver. Det pep i sanden när man gick. Superhäftigt. Squeaky beach som det heter på engelska.

När vi hikat färdigt så tog vi oss ett dopp i den turkosblå.

Sen drog vi vidare till nästa hike. Den var Bald Head Walk ut på Flinders Peninsula.

Det är ytterligare en halvö som ormar sig ut i havet. Vi hade vi fått tips av från Ron, vår värd, att det är den första halvan av hiken som är fin. Vi började gå. Efter att ha klättrat en bit kunde vi se ut över en bergsrygg med ett grönt hav till vänster och ett blått hav till höger. Det var superhäftigt. Vi bestämde oss för att gå över ryggen till andra sidan. Bara det att när vi kom över till andra sidan så ville vi gå upp till toppen på nästa kulle för att se hur det såg ut framöver. Vi knatade på uppåt och blev belönade med fin utsikt igen över ryggen (fast från andra hållet). När vi kom upp till toppen blev vi dock besvikna för det var bara växtlighet och träd, vi kunde inte se åt något håll. Vi gick en bit till och till slut fick vi utsikt ut åt ena hållet i alla fall. Klockan hade tickat på så vi beslöt att vända här och gå tillbaka.

Nöjda med dagen kom vi tillbaka till vår stuga, lagade mat, kollade lite tennis och kojsade.