8 januari,

Hela dagen uppbokad från morgon till kväll. Det blev en snabb frukost, lite ihoprafsade badkläder och så iväg upp längs kusten, sen ner igen på andra sidan, förbi masterna och fyren vi tittade på igår och så vidare söder ut till Yardie Creek.

Båtturen var kanonbra, vi satt i en båt typ sådana man ser tecknade i serien Träsket. Vi fick se små gulliga klippkängurur, stora röda kängurur, ett fiskgjusebo bo med ungar, en sködpadda och allt underhållande berättat med inslag av historia och alla möjliga fakta. Tex rann inte floden ut i havet längre. Man hoppas på att nästa cyklon ska fixa till så floden får ett utlopp igen. På tal på cykloner så var det en båt som försvann förra gången. Ägaren fick ett telefonsamtal från Madagaskar nåt år senare. Båten hade drivit iland där.

En liten klippkänguru

Efter båtturen så skulle vi gå och ta lite bilder på en jättestor termitstack på andra sidan floden. Närmast ut mot havet var det ganska mycket vegetation, men det var grunt så vi började vada ut. OOPs! "Ta av dig skorna" sa Åke som fastnat med ena flippfloppen. Lyssnade jag? Neej, så klart inte. Tänkte att om man bara går lite snabbare så hinner dom inte sugas fast. Funkade det? Såklart inte. Fastnade, tappade balansen och fick ta ett litet steg framåt för att rädda läget men - Plums - där åkte kameraväskan i och fick ett snabbt dopp!!! ÅH NEJ!!! Inte min kamerautrustning!! Upp på land för att kolla läget. Tack underbara kameraväska. Bara lite fuktigt där inne och bara nån liten droppe på kameran. Wojne, wojne!! Efter koll så funkade allt, inget vatten i batteri eller minneskortsluckor. Kanske det gick bra ändå??? Inget att göra åt - bara att hoppas på det bästa.

Två fina snorkelställen stod nu på schemat. Turquoise bay och Oyster stacks. Vi började med Turquoise bay. Det blåste på rätt bra och när vi klev i vattnet och kände strömmen så kändes det rätt läskigt. Åke simmade ut tyckte det var ok. Jag gjorde ett försök, men när jag tittade upp och upptäckte hur långt jag drivit iväg så kändes det inte kul. Det var lite dålig sikt dessutom, så jag simmade tillbaka till land och plaskade lite där. Ursch det var lite otäckt, speciellt när man inte har några simfötter och känner sig i kategorin snäppet över "Liten asiat med badring".

Sen var det dags att sticka till Oyster stacks. Där ska man bara snorkla när det är högvatten och nu var förhållandena perfekta. Jag såg fram emot lite snorkling utan strömmar. Men den här gången ville jag inte ens gå ner i vattnet. Höga vågor som slog in mot klippkanten så vattnet sprutade. Ingen annan snorklare där. Åke ville ändå prova -. han är ju inte klok!! Medan Åke snorklade så gick jag på snäckspaning längs stranden. Titta där - ett cyklop! Det var i alla fall inte Åkes och han klarade faktiskt livhanken. Det hade inte varit några problem bara man kom utanför vågorna.

Nu var det dags att dra vidare för att hinna i tid till sködpaddsturen. Nu var det skymning och kängurur överallt. Vi fick ta det försiktigt.

En mallig fågel av okänd art

Kängurur i skuggan av en termitstack

Sködpaddtouren var fantastisk. Eftersom sköldpaddorna navigerar efter månen så blev vi ombedda att inte ta några bilder, inte använda ficklampor och parkera bilen med rumpan mot stranden. Det var två tjejer som ledde turen. Vi fick reda på hur man skulle bete sig på stranden. Det bästa var att sitta still och låtsas att man var en stor sten, då störde man inte sköldpaddorna. Så länge dom grävde gällde det att vara tyst och stilla. När dom väl började lägga ägg så kunde man lysa lite med en lampa för då var dom i trans.

Vi fick sätta oss på stranden och låtsas vara stenar. Jag kommer nog aldrig att glömma siluetten av en sköldpadda mot den gula himlen i solnedgången. Så himla häftigt. Vi hade två sköldpaddor som kämpade sig upp på stranden. En av dom vände tyvärr. Under tiden som den kvarvarande sköldpaddan grävde så fick vi sitta snällt och vänta. Vi kunde inte se den medan den grävde så det var lite synd. Men det var jättehärligt ändå att sitta alldeles tyst på stranden och se månen och stjärnorna komma fram. Till slut fick vi krypa närmare och titta på sköldpaddan. Den var ganska liten och gruppen var stor så det kändes inte så kul. Vi bestämde oss för att gå vidare för att försöka hitta en annan. Vi hittade snart spåren efter en riktigt stor en. Så häftigt att titta på medan den grävde och när det var dags så låg vi precis bakom och tittade. Men antingen så kände hon av oss eller så var det nåt annat fel. Istället för att lägga äggen så började hon kravla vidare. Åh nej! Lite längre bort började den gräva igen. Vi stannade en liten stund till, men nu började klockan bli mycket och hon skulle säkert hålla på närmare en timme innan äggläggningen. Nöjda och glada och mycket försiktigt (för det var kängurur överallt) åkte vi tillbaka till hotellet.