16 december,

Idag var det meningen att jag, Åke och Svante skulle gå Coromandelhiken. Men en av Lindas fötter hade svullnat under natten så det ville dom så klart kolla upp. Inte så bra heller att vara två timmar bort från civilisation på slingrig väg. Dom ville gärna kolla upp med doktor att det inte var något farligt. Hiken gick även att cykla. Svante hade med sin MTB så jag och Åke började gå och sen skulle Svante komma efter på cykel när/om läkaren gav gröntecken.

Hiken var fantastisk och vi diskutera under vägen hur den stod sig gentemot våra favoriter under semestern. En av topphikerna är det i alla fall. Vi väntade på att Svante skulle komma på cykeln, men han kom inte. När vi nästan var tillbaka och knallade över sista kullen och tittade ner i viken där vi campade så var Holmarnas husbil borta. Tråkigt och inte bra! Vi hittade en lapp i dörren att läkaren hade velat titta på Lindas ben, så dom hade fått ge sig iväg till Coromandel (stan). Dom skulle ta in på en camping där och föreslog att vi skulle komma efter. Vi hade ändå planerat att ge oss iväg mot Auckland idag - så vi fixade lite käk, tog ett dopp och gav oss iväg.

Badande ko - första biten av hiken gick genom en kohage. Mitt på stigen höll en tjur på "med sitt jobb".  Vi hade inte lust att störa ifall dom skulle bli sura, så vi fick hoppa över staketet och ta en liten omväg.

En liten badvik som var jättefin. Det blev ett dopp och lunchpaus där.

Till sist kom vi fram till en utkikspunkt. Hiken forsatte sen ca 2-3 km, men vi vände här

Dubbelklicka på den här bilden, det blir bättre i större format

Vi hittade Holmarna på Long Bay campingen och allt verkade glädjande nog vara bra med Linda och bebisen (Karelin - som vi döpt den till eftersom magen är så stor) men dom ville ta fler prover imorgon. Sista kvällen med Holmarna - vi kom in sent och var hungriga så vi bestämde att vi skulle åka in till byn och hämta mat så skulle dom natta Oliva under tiden. Sen skulle vi ha tid att tjöta lite.

Bra plan och Olivia var helt med på noterna, men precis när hon skulle somna så drog några killar igång sin mega bilsterio på högsta volym, och då går det ju inte att sova. Det krävdes att bussa campingvärdarna på killarna för att få tyst men då hade lilla gulliga Olivia förvandlats till ett litet monster.

Vår sista kväll ihop blev inte så lång, men trevlig ändå och efter en lång dag för oss alla - så stupade vi i säng.