6 december,

Mulet och tråkigt väder. Vi bestämde oss för att åka söderut mot ön Kapiti Island. För att få info om detta tänkte vi stanna i Waikanae och gå på turistbyårån där.

Besökare på campingen

Hoppsan - en liten by vi åkte igenom visade sig ha en stor outlet med Icebreaker kläder! Stamp på bromsen och hårt tag i Visakortet. Här ska shoppas! Jag sopade rent i hyllorna med extrapris. Supernöjd! Strax intill låg en Katmandu outlet så det blev en repa dit också. Tanten i kassan där tyckte att vi bara var tvungna att åka till Sydön. "Just go! Go, go, go!"

Vi gick på toa också, en sån där mitt i stan som brukar vara superurkig. Den här var dock fantastisk. Den pratade med en. "Please lock the door", "The door is now locked" och sen började den spela lite harmonisk skvalmusik. Roligt!

När vi väl kom fram till Waikanae fick vi lite problem. Vi hittade ingen info. Vi stannade till vid vägkanten för att kolla på karta och GPS. Enligt kartan så skulle det finnas en information här. Knepigt bara att dom gömmer undan den så man inte kan hitta dit. Då kom en tant knallande mot oss. Perfekt! Jag hoppade ut med kartan i högsta hugg. Det visade sig att hon sett oss från sitt köksfönster och bestämt sig för att fråga om hon kunde hjälpa till. Hur snällt var inte det?

Till informationen var det ganska så trassligt att ta sig. I alla fall om man skulle försöka följa hennes beskriving. Det knepiga här är att allting har så konstiga namn. Det går liksom inte att "hänga upp" eller ens få dom att likna något som man kan komma ihåg. Dessutom verkar det som dom räknar med att man har NZ hela kartbild klart för sig i skallen.

Städer som Palmeston North och Martinborough, Upper Hutt och Woodville kan man komma ihåg men testa:

Paraparaumu
Ruakokoputuna
Whakataki
Pakuratahi

Speciellt när någon uttalar med konstiga vokaler och tar det ganska snabbt.

Det slutade med att tanten tyckte att vi kunde åka till infon i Paraoarumu Beach. "Dom vet inget på infon i Waikanae i alla fall."

Sagt och gjort. Det visade sig att att tanterna på infon där var överentusiastiska över sin hemort. Nej, Sydön hade inget som inte dom hade. Ön Kapiti Island var inget att åka till.  Men en superfin hike hade dom precis i närheten - den borde vi gå. Det var lite smal och krokig väg och så bara, men det skulle gå bra bara vi tog det försiktigt.

Okidok - hiking blev det, och vägen var smal och krokig och det blev bara smalare och krokigare samtidigt som det kändes som vår husbil blev bredare och längre. Sen kom skyltar om timmerbilar och herrepip.... så kom det förstås en timmerbil också. Gaahh! Det var turligt på ett bra ställe med en uppfart till någons hem vi kunde backa lite och köra upp på. Resten gick bra och vi kom fram till vägs ände till slut.

Superfin hike - verkligen värd den äventyrliga resan och framförallt - vi var helt ensamma i trollskogen.

Natten blev på en liten och trevlig camping i Paekakariki.