Åke började dagen med ett dopp i Blue Lake. Jag tvagade mig i duschen på campingen då det var lite väl friskt i Blue Lake för min smak. Idag ska vi kolla in redwoodskogen men först blev det en tur till ett bageri och inköp av smaskigt fikabröd. Vi älskar våra fikapauser i husbilen!
Sen blev det hike bland Redwoodträden. Dessa träd hör egentligen hemma i Usa men blev införda på prov i Nya Zeeland för ca 100 år sedan. Tydligen växer alla träd typ dubbelt så fort när dom kommer till Nya Zeeland och samma med redwoodsen. Resultatet blev att dom blev sjuka pga att dom växte så fort. Just på det här stället har det dock fungerat men man har nu lagt ner projektet. Träden som trots allt har klarat sig får stå kvar till allmänhetens glädje. Det är nästan som att gå in i en kyrka när man kommer in bland dessa gigantiska träd - superhärligt!
Åke i redwoodskogen |
Vi tog in på en camping närmare stan - Cosy Cottage Holiday Park som hade läge intill en sjö med en strand där det bubblar upp varmvatten från marken. Man fick låna en spade så man skulle kunna gräva sig ett hål i sanden och sedan reglera värmen med kanal från sjön. Roligt! Men det får bli imorgon. Vi hann i alla fall med att gå ut till stranden och kolla läget innan det var dags att ta på lite fint inför kvällen. Ja, så mycket fint har vi ju inte med oss, men vi var rena i alla fall.
En pukeko - en knasig fågel som vi såg på vägen till standen |
Mottagningscermonin |
Jag var skitkass på lek med bollar på snören |
Åke stod sig rätt bra i grimastävlingen |
Det är en annan Maorisk grej som varit på tapeten hemma hos oss i sommar. Fast vi inte visst något om det då. Den är en sång som på nåt oförklarligt sätt kommit in i ett av våra sånghäften hemma. Låten har alltid funnits där men vi har aldrig sjungit den eftersom vi inte vet hur den går. Vi lyckades till slut få tag på melodin under en kräftskiva i somras. Vi blev då ännu mer konfunderade över hur denna låt hamnat i något sånghäfte någonsin. Inte direkt nån snapsvisa.
Jag och Åke bara gapade och tittade på varandra när man på scenen berättade om en kärlekshistoria mellan en Maorisk prinsessa och en "vanlig" Maorisk kille (som givetvis inte var acceptabel). Allt gick ändå bra tillslut och dom fick varandra och det hela slutade med att dom sjöng en sång - sången i vårt sånghäfte därhemma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar