2014-01-30

29 januari,

Heldag i Cape Le Grand National Park. Efter frukost så hoppade vi i bilen och åkte och utforskade de olika stränderna i parken.
Besökare på campingen
När vi kom till Le Grand Beach så var det dags för lunch. Det blev ostmackor, några torkade fikon och cashew nötter. Solen skiner idag men det blåser kalla
sydliga vindar. Åke ville bada. Jag var helt tagen av vågorna som brände in mot stranden med vattenrök och buller. Medan han badade passade jag på fotografera. Jag borde ha tagit årets vågbild för jag satt och plåta vågor en bra stund. Under tiden plaskade Åke runt i vågorna och lekte torktumlare. Vilket vattendjur!
Man kan se Åke som en liten svart prick nere till vänster.
Klicka bilden för att förstora.

Häftiga vågor
Efter lunchen åkte vi till en annan strand - Hellfire hette den. Men den låg nog närmare paradiset än helvetet skulle nog jag vilja säga. Väldigt fina stränder här.

Nu var det dags att bestiga Frenchman Peak. Jag kände mig inte jättesugen för mina knän är stela och ömma sedan förra hiken.  Vi satte av i alla fall. Men det visade sig vara jättebrant rätt upp, ungefär som dödensbranten vid Peak Head - fast här var ytan knöglig så det var inte riktigt lika otäckt. Jag tycket i alla fall att det blev för mycket speciellt som knäna ömmade och gjorde ont och man inte kunde se hur långt det skulle fortsätta på samma sätt. Jag vände och Åke fick ensam svara för att det blev en svensk
flagg på toppen, medan jag gick tillbaka till bilen och surade. Det är INTE roligt att vända innan man är uppe på toppen.
Frenchman Peak
När jag kom ner tillbaka till bilen så såg jag Åke vinka där uppe på toppen. Hej, hej!

Självporträtt på toppen
Utsikt från Frenchman Peak
Åke kom tillbaka med ett brett leende och berättade allt om hur fantstisk utsikten hade varit där uppe. Det hade varit täckning också så han hade passat på att söka lite efter boende i Perth, sista nätterna innan vi reser hem. Priserna hade sjunkit lite nu i alla fall. vi får hoppas att vi hittar nåt som kan bli lite billigare.

Efter bergsbestigningen åkte vi tillbaka till vårt tält. Vi duschade, värmde på av köttfärssåsen och käkade lite middag. När solen går ner får man sätta på sig både långbyxor och varm tröja. Det har börjat blåsa igen, men vi är som tur är ganska väl i lä.

Trodde att alla äventyr för dagen var avklarade när vi kröp ner i sovsäckarna men ICKE! Hjälp! En jättespindel i taket på tältet. Det var några kittlande sekunder innan vi konstaterade att det satt på utsidan. Det ska mycket till för att det blir nån toatur i natt kan jag säga.

Spindeln - nästan omöjlig att fota men du kanske kan ana några ben??
28 januari,

Uppstigning 7.30. Åke hade gått upp lite tidigare och höll på att packa ihop sovsäck och underlag när jag vaknade. Urk, urk det var bara att göra lika. Frågade om han hade kollat däcket och det hade han. Det var inte bra men det fanns fortfarande kvar tillräckligt för att köra med. Skönt!

Vi fixade frukost och sen stack Åke iväg till däckmeken. Jag läste bok, plockade lite och diskade. Jag hann precis klart när Åke kom tillbaka i triumf och visade upp en liten, liten, krokig spik som var syndaren som punkterat vårt däck. Total kostnad 35 AUS, så det var inget att hetsa upp sig för. Vilken tur vi ändå hade! Skulle vi nu nödvändigt få punktering så fick vi det ju på rätta stället.

Bilen hos däckdoktorn
Nöjda och glada åkte vi in till Esperance och pratade med turistinfon, fixade lite fika och lunchmackor. Till kvällsmat köpte vi laxkotletter. Vi hade kollat upp att det fanns BBQ på campingen vi skulle till idag.

Sedan bar det iväg ut till Cape Le Grand Nationl Park och till campingen i Lucky Bay. Vi hade skyhöga förväntningar på den här campingen och blev nog faktiskt jättebesvikna när vi väl kom fram. För oss tältare var det ett ganska litet, sandigt område som redan var ganska fullt med tält.

Nåja, bara att inse att det kommer att vara nära till närmaste granne och göra det bästa av situationen. Vi slog upp vårt tält mellan Holland och Nya Zeeland och annekterade ett område vid sidan av det med våra stolar.

Vi satt ett tag i stolarna och läste bok och slappade. Sen kände vi att vi väl ändå måste göra något. vi tog på oss hikingskorna och gick iväg mot Thistle Cove ca en timmes promenad bort längs kusten. Åh, det var helt bedårande vackert! Det var en jättefin hike helt enkelt. När vi kom fram till Thistle Cove så kom vågorna instormade med fart och slog in mot klipporna så vattnet sprutade. Sen gick vi och tittade på själva stranden. Kritvit sand, turkost vatten - ja paradisvackert helt enkelt.

Lucky Bay - jättefin strand, tråkig camping
Havet kokade i Thistle Cove
Jag fotar en ödla
Vi traskade tillbaka och var nästan framme då Åke påtalade att vi ju faktiskt inte sett någon känguru idag. Vi tittade upp och där satt lille skutt. Ha, ha vilket sammanträffande.

Jag fotar Lille Skutt
Tillbaka i campen så grillade vi till laxen, kokade ett paket pasta Alfredo och piffade upp detta med en burk majs och några körsbärstomater.

Nu sitter vi i mörkret med våra pannlampor och med två stearinljus. Åke läser sin bok och det är ganska svalt. Vågorna mullrar i bakgrunden och man ser ljus här och där från dom andra camparna, samt hör hur det pratar. Rätt mysigt ändå....

2014-01-27

27 januari,

Tråååkigt! Idag ska vi lämna vår fina stuga och bli hemlösa igen. Det är lite pyssel med att komma iväg när man ska packa in allt i bilen. Kl 11.00 var vi klara och vi hade tagit adjö av vårt trevliga och snälla värdpar, Ron och Merrilyn och hunden Rosie.
Jag och Rosie (som funderar mer på vad som kan finnas på diskbänken än på fotografering)
Vi ska åka till Esperance idag och dit är det en resa på 48 mil. Milen rullade på och vid fyratiden var vi framme. Vi tänkte åka vidare ut till en nationalpark och campa inatt så planen var att bara ta ut kontanter och handla lite matvaror i Esperance och sen dra vidare.

När vi parkerade utanför mataffären och kom in i affären så kom jag på att jag hade glömt inköpslistan i bilen. När jag kom fram till bilen så frågade en kille om det var min bil. "Öh, jaa". Han pekade på framdäcket "Jag skulle nog fylla på lite luft i däcket".

Det är väl ändå inte SANT! Hur mycket otur kan man ha på en semesterresa. Vi kände oss orättvist behandlade av omständigheterna eller vem/vad det nu är som har hand om allt som händer. Som tur var låg det en mack vägg i vägg med mataffären. Efter vi handlat åkte vi dit och fyllde i luft. Idag är det ju helgdag i Australien (det var Australia Day igår) så det är nog rätt kört att få tag på en verkstad.

Vi ville inte åka ut i bushen med osäkert däck utan tog in på en camping strax utanför stan. Imorgon får vi försöka få koll på däcket.

Nu är klockan halv tio och Åke har precis kollat på däcket. Det ser faktiskt ok ut. Vi får se hur det ser ut imorgon...
26 januari,

Idag har Åke lagt upp schemat och det blir en fullsmockad dag. Tyvärr ser det lite halvmulet ut, men det gör ju å andra sidan att det inte blir så himla varmt.

Jag började dagen med en fotografisk expedition i trädgården där vi bor.

Rosella
Sen tog som sagt Åke befälet och vi skulle börja med en hike till Peak Head. En hike på ca två timmar tur och retur.
Dit ska vi idag
Vi knallade på utan problem ända tills vi kom fram till själva slutet av hiken. Det var ungefär som en stor stenkula och man skulle bara gå rakt upp för berget fast det var superbrant. Man fick visserligen jättebra fäste med skorna men när det bara blir för brant så hjälper ju inte det. Det var med bultande hjärta och genomblöta strumpor jag tog mig upp.

Jag i nära döden läge
När vi kom fram fick vi en jättefin utsikt över kustlinjen och havet och man kände sig så himla stolt över att man ändå vågade kravla sig upp. Det var ju himla bra allt tills man kom på att man ju skulle ner samma väg. Hjäääälp! Vi gick med små, små steg och på tvären, men det gick bra.

Åke på toppen
Nästa besök blev till en fin strand - Salmon Holes. Tyvärr ingen sol...
Salmon Holes
Efter det åkte vi till en liten djurpark som bara hade australiensiska djur. Bäst var parkeringen. Där låg en pytonorm och solade sig i en buske och den hörde inte till djurparken....
Carpet snake
Vart var det nu jag lade bilnycklarna?
Sen åkte vi till två ställen till som var jättehäftiga och fina. Det ena stället var ett blow hole. Tyvärr blåste det inte från rätt håll så vi fick inte se något vattensprut, men det kom ett imponerande buller ur hålet när vågorna slog in.

Det sista stället heter The Gap och Natural Bridge. Samma stopp med två häftighet.

The Gap
Natural Bridge
Sen var det full patte hem för att se slutet på Australian Open finalen. Tur att vi hade kinamat kvar från igår som vi bara kunde värma på för vi var redigt hungriga efter vår dag.

2014-01-26

25 januari,

Idag ska vi till Danmark. Inte landet Danmark utan staden Denmark som ligger strax öster om Albany. Det är marknad där idag.
Jag på marknaden i Denmark
Lite konstigt med inträde till en marknad, men så var det i Denmark. Mycket hantverk och väldigt mycket textilier. Vi knallade runt och tittade men hittade inget direkt att köpa. Det började mulna på igen och vi skulle ju vidare till några fina stränder så vi drog vidare mot William Bay. Marrilyn som äger stugan vi bor i, varnade att det skulle vara mycket folk där idag.

Hon hade rätt, men det gjorde inte så mycket, det fanns gott om plats ändå. Först åkte vi till Green Pool som har helt fantastik. Det blev ett dopp och lite slappande.

Green Pool
Sen knallade vi vidare till Elephant Rock. Det visade sig också vara magiskt vackert.

Elephant Rock
Efter det åkte vi till Shelley Beach för att se om vi kunde få se några drakflygare. Vi hade tur, det var två stycken uppe i luften. Ser verkligen härligt ut.

Shelley Beach
Nu var vi sugna på glass så det blev en snabb tur till ett Cosy Corner Café.

Åke fick en kompis på caféet
Tillbaka till Albany och iväg till en biltvätt. Lite spännande spaning att i den här delen av världen så är det inget konstigt med kombinerad bil och hundtvätt. Fast hundarna spolar man av lite vid sidan av bilarna.

Idag blir det hämtmat. Vi hade blivit rekommenderade Shanghai Moon och vi var sugna på kinamat. Snabbt tillbaka till vår stuga och käka.

Till sist hoppade vi in i bilen igen och åkte ut till Sharp Point för att kolla på solnedgången. Magiskt vackert!!
24 januari,

Idag ska vi fortsätta utforska omgivningarna runt Albany och framförallt vi ska prova marron (australiensiska kräftor) till lunch!

På vägen till lunchstället stannade vi till för att utforska Nanarup Beach. Tyvärr mulet och tråkigt väder idag så stranden visade sig kanske inte från sin bästa sida.

Nanarup Beach

Efter att promenerat runt lite där så åkte vi till Nippers Café. När vi kom dit så blev vi lite förvånade eftersom det inte bara var en marronfarm, utan också en fågelpark med många olika papegojor och ett gäng roliga hönor. Själva caféet var jättemysigt och vi beställde in dels grillad, dels kokad marron. Dessutom tog vi 4 yabbies var också. Yabbies är mer som våra svenska kräftor. Marrons var mycket större. Mycket gott - speciellt den grillade marronen.

Den här pippin hade som jobb att leka med gästerna på cafét

Efter lunchen så åkte vi till Two Peoples Bay för att kolla på Little Beach som ska vara en av australiens vackraste. Regnet hängde i luften, inte roligt men allt eftersom så klarnade det och solen kom fram stundvis i alla fall. Vi gick en liten hike. Det kändes i benen att vi gjort en rejäl hike igår.

Little Beach
Den här pajsaren låg och solade sig i gräset
Åke i plurret
Mycket moln idag
Sedan var det bara att åka hem med fart för att kolla tennis. Federer mot Nadal och vi trodde det skulle bli en hård match, Federer verkade ju vara tillbaka i storform. Men Nadal vann ganska lätt så vi kände oss lite snuvade på en bra match.

2014-01-25

23 januari,

Gött, idag skulle vi hika igen. Den här gången i Sterling Ranges National Park, Där finns en bergstopp som heter Bluff Knoll och den tänkte vi bestiga idag. Ron hade skrivit i anteckningarna att det här skulle vara en bra utflykt under en svalare dag. Idag var det mulet och tråkigt så vi tänkte att det var perfekt. På vägen dit i bilen upptäckte vi dock att det ändå var 27 grader varmt, och då började man fundera på om det verkligen var så perfekt.

Men är det varmt väder så gäller det att se till att man får i sig tillräckligt med vatten så går det bra. Jag hinkade i mig vatten så mycket jag orkade. När vi kom fram så var jag så kissnödig så jag höll på att stendö, men det var väl kanske bra då.

Solen tittade fram när vi börajde gå och det var superhärligt. Vi knallade på och det var ständigt uppför men varmt. Utsikten blev bara bättre och bättre. Tyvärr blev det mer och mer mulet ju högre upp vi kom. Sista biten upp så hade vi ingen sol längre, det blåste och var ändå ganska kallt. Vi bytte om från plasksvettiga t-skirts till torra och goa långärmade undertröjor inför den sista biten upp. Vi hade tur nog att ha åtminstone lite sikt när vi var uppe på toppen. Molnen blåste in och det tjocknade till så vi knallade ner en bit innan vi käkade vår nesting (matsäck). Jag var förundrad över vad mycket blommor som blommade överallt. Det var röda, gula, blå och vita blommor. Jättefint!

På väg upp till toppen

Åke på toppen

Utsikt från toppen

Fika paus

Fina blommor

Blomsteräng på toppen

Det var inte många andra hikare på leden men vi träffade på en par från spanien och en pappa med två killar samt några surfarkillar som kom upprusande barfota (herregud).

När vi kom ner till parkeringen igen så frågade en vuxen om vi hade sett några barn på väg upp. Han verkade orolig. Vi fattade inte först, men det var så klart surfkillarna han väntade på. Vi sa att dom såg hur pigga ut som helst, när vi såg dom, och dom var nog inte så lång efter oss.

Trötta men nöjda med dagen återvände vi tillbaka till vår stuga.
22 januari,

Slut på supandet, nej förlåt, jag menar slappandet. Idag var det uppe med tuppen, vi hade två halvöar att klara av. Den första var ut till Possession Point. Vi fick köra en liten bit, vägen slutade vid Whalers Cove som var en jättefin strand. Man var ju sugen på att hoppa i plurret direkt men vi var ståndaktiga och började gå längs hiken.
Ja, vad kan man säga. Det var jättefint. När vi kom ut till spetsen så kunde vi tiita ut över inloppet till innanhavet som Albany ligger vid. Vi fick gå på strandremsan längs ena sidan på vägen ut och på strandremsan på andrasidan halvön på vägen tillbaka. Ena sidan var blåsig och den andra var kav lugn och stekhet. Det är bara att välja vad man gillar bäst. Stranden var kritvit på båda sidorna och sandkorna små, det var som att gå i bakpulver. Det pep i sanden när man gick. Superhäftigt. Squeaky beach som det heter på engelska.




När vi hikat färdigt så tog vi oss ett dopp i den turkosblå.


Sen drog vi vidare till nästa hike. Den var Bald Head Walk ut på Flinders Peninsula.

Det är ytterligare en halvö som ormar sig ut i havet. Vi hade vi fått tips av från Ron, vår värd, att det är den första halvan av hiken som är fin. Vi började gå. Efter att ha klättrat en bit kunde vi se ut över en bergsrygg med ett grönt hav till vänster och ett blått hav till höger. Det var superhäftigt. Vi bestämde oss för att gå över ryggen till andra sidan. Bara det att när vi kom över till andra sidan så ville vi gå upp till toppen på nästa kulle för att se hur det såg ut framöver. Vi knatade på uppåt och blev belönade med fin utsikt igen över ryggen (fast från andra hållet). När vi kom upp till toppen blev vi dock besvikna för det var bara växtlighet och träd, vi kunde inte se åt något håll. Vi gick en bit till och till slut fick vi utsikt ut åt ena hållet i alla fall. Klockan hade tickat på så vi beslöt att vända här och gå tillbaka.



Nöjda med dagen kom vi tillbaka till vår stuga, lagade mat, kollade lite tennis och kojsade.

2014-01-24

21 januari,

Idag var det mulet och lite trist väder men vad gjorde det. Vi bodde ju så fint. Efter frukost så tog vi det lugnt, tittade på papegojorna i trädgården och slappade.

Frukost på verandan
Äpple till frukost åt papegojan
Kockaburran - den galet skrattande pippin
Efter ett tag kom Ron, vår värd, och gav några tips på vad man kan göra här. Albany byggdes upp kring valfångstindustrin och eftersom det var mulet idag så tyckte vi att det var en perfekt dag för att besöka Whale World. Ägarna till den gamla valfångststationen var så framsynta att när industrin lades ned så lade dom allt i malpåse så att vi idag kan besöka stället precis som det var innan det lades ned. Inklusive en gammal valfångstbåt.

Valfångare som man fick undersökare
Jag framför skelettet till en lite blåval. Obs, att det här är en ovanligt litet exemplar
Jätteintressant. Hade ingen aning om att valfångsten var så viktig förr i tiden. Innan det fanns plast så var det valprodukter som gällde, och det viktigaste var så klart oljan. Valfångststationen i Albany lades ner 1978, eftersom det då inte lönade sig mer att fånga valar. Båten tex krävde ett ton råolja i timmen som drivmedel (och då talar vi om råolja från arabstaterna).

Tiden gick fort. Det som vi inte visste om valar och valfångst innan, kunde vi nu.

Nöjda och glada åkte vi tillbaka till vår stuga och kollade på tennis från Australian Open.