22 december,

Tidig morgon för att kunna hämta hyrbilen tidigt. Redan igår packade vi en av våra väskor med sådant vi inte kommer att behöva, tex långkallingar, och lämnade till förvaring på Adina. Det blev smockfullt i väskan vi hade kvar och resten av våra saker fick vi ta i påsar. Vi kände oss återigen som hemlösa drifters när vi packade in våra grejer i taxin för den korta resan till hyrbilstället

Hejdå vår fina lägenhet i Perth

Av två personer i tjänst på Hertz denna dag så råkade vi ut för Sean. Vi var ju där för ett par dagar sedan och pratade då med managern som lovat oss att det inte var några bekymmer att hämta ut bilen där samt att vi ev skulle kunna få en RAV4:a istället för samma eller lite lägre pris. Sean däremot vet jag inte vilken planet han kom ifrån. Han började gapa och skälla på oss att det ju inte alls gick att hämta bilen där. Det skulle ju bli jättebesvärligt och inte skulle han tjäna några pengar heller. När vi nämnde RAV4 så ändrade han sig dock direkt och visade på en liten post-it lapp som han fått av chefen. Jaha - det var vi som ville ha en RAV4, helt plötsligt var allt bra. Tills han nämnde att vi skulle behöva betala 10 dollar extra per dag. VA! Det var inte vad vi fått för besked. Då började han gapa igen och härja och leta på internet för att visa att det ju självklart inte skulle kunna gå att få en så fin bil till samma pris som den vi bokat.Bla, bla! Jag fick säga till honom till slut att han inte behövde skrika åt oss och att han skulle lugna ner sig. Vi kunde inte förstå varför han var så upprörd, vi var ju lugna och snälla och berättade bara om de förväntningar vi fått från förra besöket. Då började har gapa om att han inte alls var upprörd eller skrek, han bara pratade högt och sen började han förklara akustiken i rummet. Herregud - det gick inte att få ett vettigt ord ur honom. Sen helt plötsligt fick han tag i en liten späd och förvirrad asiat som jobbade där (tänk Manuel i Pang i Bygget). Sean beordrade honom att köra oss till flygplatsen. Jaha? Nu förstod vi inget. Han hade tre sådana bilar inne som vi bokat, men vi kunde inte få en av dessa. Vi orkade inte argumentera utan plockade ihop vårt pick och pack och hängde med den förvirrade killen till en bil. När vi alla kommit på plats i bilen så frågade han vad vi höll på med och vad han skulle göra.

På flygplatsen var dom dock trevliga och vi fick vår hyrbil. Såklart beklagade vi oss över att ha råkat ut för Sean. De fattade heller ingenting, det skulle väl inte ha varit något bekymmer med att lämna ut en bil där istället, speciellt som vi sagt till innan. När jag frågade om prisskillnaden mellan den bilen vi hade och en RAV4 så var det ingen skillnad, så som vi fått besked om tidigare. Nu fixade dom i all fall till det så vi kunde få lämna tillbaka bilen inne i Perth, så vi får kanske träffa Sean ingen (hoppas inte).
Sen var det bara att ge sig ut i julshoppingen. Först åkte vi till Anaconda men där var det för dyra priser. Då åkte vi till Åkes favorit affär - Bunnings. Där vart det handla av - 150 AUS (ca 900 SEK) för två stolar, ett bord och en dunderkylbox på 48 liter samt två flaskor bränsle till triangliat. Superbra! Sen iväg till mataffären och fyllde på matförrådet. Nu hade klockan hunnit ticka iväg. Vi hade bokat en campingplats och skulle komma dit ganska sen eftersom vi hade en bit att köra. Jag ringde för att meddela att vi blir sena."Det var inte bra" sa gubben på campingen i telefonen - "då kan vi inte ta emot er". Urk! inte roligt - jäkla Sean! Om vi bara inte behövd dravla bort en massa tid på biluthyrningen.

Åke i hyrbilen

Kylbox, bord och två stolar alldeles nyfärska från affären

Åke körde och jag började ringa runt för att hitta nåt annat ställe att bo på. Fullt överallt! Till slut bara chansade vi på ett ställe och åkte dit. Där var det superlugnt, massor av lediga platser och jättefint. Vilken tur! Vi hann tom sätta upp vårt nya tält medan det fortfarande var ljust!

Det var riktigt skönt att krypa till kojs i vår nya lya!

21 december,

Fremantle stod på schemat idag. Det är en förort till Perth och känd för att vara mysig och för Fremantle Prison (inte så mysig).

Vi tog tåget dit och eftersom vi var fikasugna så snokade vi genast upp ett fik. Dom är duktiga på sånt här i Australien.

Äntligen fika!

Stärkta av croissanter så började vi knalla bort mot fängelset. Det blev inte närmaste vägen för vi gick via Fremantle Market, där det var marknad, och lite andra affärer. Det blev inga inköp, men det är kul att kolla runt.

Fängelset var en höjdare, vi gick tom på två tourer. Först den övergripande och sen en special som ägnade sig åt lyckade och misslyckade rymningsförsök. Riktigt spännande och intressant.

Vår guide var kanonbra.

Efter detta släntrade vi ner till hamnen och käkade barramundi på Kailies. Sedan var det dags att ta tåget tillbaka till Perth.

Det som var kvar av kvällen gick åt att packa och förbereda inför morgondagen då vi skulle checka ut från Adina, där vi trivts så bra, plocka upp hyrbilen, köpa kylbox, campingbord och stolar.

20 december

Vår shopping sprea fortsatte idag. Först gick vi till kameraaffären och jag köpte 24-105 mm linsen - oh så roligt! Vi slog också till på en liten kompaktkamera som man kan bada med - det blir vår julklapp till oss själva. En Panasonic FT5 och kommer säkert bra till pass framöver. Sen gick vi till Hertz (via lite olika sportaffärer för att kolla tält) för att kolla om vi kunde på hämta ut hyrbilen där istället för att åka till flygplatsen. Dom var supertrevliga där och det skulle inte vara några problem för oss att få bilen därifrån istället. Vi frågade också om vi kunde byta bil till tex en RAV4 (två hjulsdrift) för att åtminstone få lite markfrigång när vi kommer ut i bushen. Det skulle nog kunna gå, bara dom hade nån inne. Samma pris eller ev lite billigare skulle gå. Helnöjda gick vi därifrån och fortsatte sen till ett Shopping Center.

Åke hittade till slut bra hikingskor och på outlet Kathmandu hittade vi ett tält som var snäppet mindre än det vi tänkt, men som var nedsatt till 100 AUS eftersom en förvaringsficka var lite trasigt. Jag vet inte vad Åke sa till kassören, men han drog av ytterligare 25 aussiedollar så vi fick det för 75. Vilket kanonpris! Två nätter i det tältet istället för hotell så är det intjänat.

Tillbaka till hotellet tog vi Perth gratis stadsbuss. Hur trevligt är inte det!

Åke kollade också upp hur det gått med depositionen vi lämnat på husbilen och som vi inte skulle få tillbaka eftersom vi blev påkörda. Jippie!! Vi hade fått mejl att allt var fixat och klart och efter koll på kontot så fanns där 28 glada laxar. Hurra! Hurra! Vilket flyt vi har idag.

På kvällen gick vi ut för att göra stan. Supertrevligt och supermysigt och folk överallt! Affärerna hade kvällsöppet. Det var julstämning med körer som sjöng Christmas Carols (julsånger). Tydligen är det en vanlig julaktivitet man gör med jobbet. Man drar ihop ett gäng kollegor och går ut på stan och sjunger julsånger. Hur kul är inte det? Man kunde rida på kamel och det var fin juldekoration och belysning.

Vi hittade ingen bra restaurang, så det blev japanen, samma som igår.

19 december

Nu hade vi ett par dagar med storstadsliv och fix inför vår planerade campingtripp i västra Australien. Planen är att först åka upp till Exmount och sedan ner längs kusten ända bort till Esperance och så en cirkel upp igen till Perth.

Vi behövde hyrbil, tält, campingbord och stolar samt bränsle till triangliaköket. Med karta i högsta hugg gav vi oss ut i storstadsvimlet. Tält försökte vi hitta på Kathmandu och vi fastnade för ett rätt stort ett som var rejält nedsatt till 300 AUS. Det kommer det nog att bli...

Åkes skor hade gett upp livslusten för ganska länge sedan. Luften hade helt enkelt gått ur ena hälen, så han behövde ett par nya hikingskor. Vi fick tips om ett överskottslager som låg i närheten. Det var en riktigt rolig affär som hade allt möjligt till riktigt bra priser. Tyvärr hittade vi inga skor som passade. Jag ville kolla priser på kameralinser eftersom jag är rätt sugen på att byta ut standard linsen mot något lite bättre. Vi blev ganska länge inne i kamerabutiken och fick erbjudande om toppenpriser på ett par olika "gluggar". Försäljaren var rätt rolig för han viskade priserna till oss, eller skrev på en lapp som han sedan smusslade undan i sin ficka. Han ville så klart sälja på en gång, men jag ville gärna kolla upp priserna i andra butiker så det blev inga affärer idag.

Hyrbil var ett annat projekt vi behövde få klart. Vet inte hur det gick till men Åke lyckades hitta en rätt stor bil, en Toyota Arion med V6 och 3,5 lite samt 268 hästar till ett kanonpris. Åke var såååå nöjd. Enda "bekymret" var att det inte gick att välja att vi ville hämta den i stan utan vi skulle behöva åka till flygplatsen för att få den. Hertz låg annars på gångavstånd från vårt hotell. Vi bestämde att gå dit imorgon och prata med dom. Det kanske kan fixa sig.

Käk blev på en japansk restaurang, supersmarrigt. Perth är en helmysig stad som vi gillar jättemycket.

18 december

Resdag. Det var kämpigt att släpa sig upp mitt i natten, käka lite frukost, duscha och så transport till flygplatsen. Genom security och dom lyckades hitta min solkräm i en av ytterfickorna på ryggsäcken. Skit också, den hade jag glömt. Det blev att snällt lämna ifrån sig den.

Flyget gick bra. Vi sov rätt skönt. I Melbourne hade vi väntetid på 5 timmar. Livsfarligt för man glömmer så lätt bort tiden. Vi lyckades klanta till det åt fel håll och fick helt plötsligt för oss att planet strax skulle gå. Men det var bara Åkes mobil som av någon anledning inte ställt om sig rätt. Trist bara att detta hände mitt i maten, så vi lämnade våra halvätna rätter och kastade oss iväg i full kareta till gaten där vi insåg att det var typ 1 timmer kvar.

Inrikesplanet till Perth imponerade på oss. Det var ett riktigt stort plan och superbekvämt. Vi landade vid tretiden i Perth och tog taxi till lägenhetshotellet Adina. Vi hade fått ett riktigt bra pris och var helnöjda med vår lägenhet och framförallt med att bo mitt i centrum av Perth och med 5 min till järnvägsstationen. Rätt trötta nöjde vi oss med att gå och handla lite mat för att sen gå och lägga oss med ett leende på läpparna. Oj va bra det kändes att vara tillbaka i Australien.

Väderutsikterna för 7 veckor framöver:

17 december

Sista dagen på NZ. Holmarna skulle tidigt till doktorn så vi tog adjö, tog ett dopp, fixade ihop lite i bilen och gav oss iväg till Auckland för att lämna bilen. Tråkigt! Ett sista stopp för att fixa lunch och sen sista biten till hotellet. Rafs och krafs ihop med alla våra grejor och in med dom på rummet och så till biluthyrningen. Vi hade ju skador på bilen så vi var lite oroliga hur det skulle gå med detta.

Dumpning av gråvatten

Återlämning av husbilen

Jodå, mycket riktigt - det blev krångel. Vi hade inte tagit försäkring utan hade istället betalat in en deposition på 28 000 kr som man får tillbaka när man lämnar in bilen oskadd. Trots att det inte var vi som orsakat skada och trots att dom som skulle betala redan fanns i rullarna så skulle vi inte få tillbaka depositionen. Argh!! Vi behöver ju dessa pengar. Vi pratade med chefen och lade fram vår sida av saken men för döva öron. Vi var ansvariga för vår bil oavsett vem som orsakat skadan. Först när allt var klart med spanjakerna så skulle vi ev få några pengar tillbaka. Det blev en del ifyllande av papper, kopierande och mejlande till försäkringsbolag och killen som kört på oss. Så mycket mer kunde vi inte göra.

På  hotellrummet sen så blev det att packa väskorna. Flyget gick tidigt på morgonen så vi satte klockan på 3.00 på båda våra mobiler och gick och lade oss för några få timmars sömn.

16 december,

Idag var det meningen att jag, Åke och Svante skulle gå Coromandelhiken. Men en av Lindas fötter hade svullnat under natten så det ville dom så klart kolla upp. Inte så bra heller att vara två timmar bort från civilisation på slingrig väg. Dom ville gärna kolla upp med doktor att det inte var något farligt. Hiken gick även att cykla. Svante hade med sin MTB så jag och Åke började gå och sen skulle Svante komma efter på cykel när/om läkaren gav gröntecken.

Hiken var fantastisk och vi diskutera under vägen hur den stod sig gentemot våra favoriter under semestern. En av topphikerna är det i alla fall. Vi väntade på att Svante skulle komma på cykeln, men han kom inte. När vi nästan var tillbaka och knallade över sista kullen och tittade ner i viken där vi campade så var Holmarnas husbil borta. Tråkigt och inte bra! Vi hittade en lapp i dörren att läkaren hade velat titta på Lindas ben, så dom hade fått ge sig iväg till Coromandel (stan). Dom skulle ta in på en camping där och föreslog att vi skulle komma efter. Vi hade ändå planerat att ge oss iväg mot Auckland idag - så vi fixade lite käk, tog ett dopp och gav oss iväg.

Badande ko - första biten av hiken gick genom en kohage. Mitt på stigen höll en tjur på "med sitt jobb".  Vi hade inte lust att störa ifall dom skulle bli sura, så vi fick hoppa över staketet och ta en liten omväg.

En liten badvik som var jättefin. Det blev ett dopp och lunchpaus där.

Till sist kom vi fram till en utkikspunkt. Hiken forsatte sen ca 2-3 km, men vi vände här

Dubbelklicka på den här bilden, det blir bättre i större format

Vi hittade Holmarna på Long Bay campingen och allt verkade glädjande nog vara bra med Linda och bebisen (Karelin - som vi döpt den till eftersom magen är så stor) men dom ville ta fler prover imorgon. Sista kvällen med Holmarna - vi kom in sent och var hungriga så vi bestämde att vi skulle åka in till byn och hämta mat så skulle dom natta Oliva under tiden. Sen skulle vi ha tid att tjöta lite.

Bra plan och Olivia var helt med på noterna, men precis när hon skulle somna så drog några killar igång sin mega bilsterio på högsta volym, och då går det ju inte att sova. Det krävdes att bussa campingvärdarna på killarna för att få tyst men då hade lilla gulliga Olivia förvandlats till ett litet monster.

Vår sista kväll ihop blev inte så lång, men trevlig ändå och efter en lång dag för oss alla - så stupade vi i säng.

15 december

Det finns en hike längre upp på Coromandelhalvön - Coromandel Costal Walk - som ska vara fantastisk. Vi bestämde oss för att åka dit, vi var dock inte riktigt säkra på om grusvägen var ok för husbilar.

Frukosten blev lång och avslappnad (utom för Svante) och förberedelserna inför avfärd gick bra (utom för Svante).

Det var en tuff morgon för Svante...

Först bordstrassel å sen tömningskrångel 

Nu var det redan dags för lunch. På andra sidan kullen mot där vi bodde låg en supermysig restaurang, Lukes Kitchen i Kuaotunu. Igår åkte vi faktiskt dit och köpte hämtpizza till kvällsmat. Vi bestämde oss för ett nytt besök där. Oj vad vi slappade och njöt av god mat på det här kanonstället.

Efter detta körde vi till Coromandel (byn) och fick tips på turistinfon om vilken grusväg vi kunde ta med husbilarna för att komma till hiken. Det låg påpassligt en camping där och det är precis längst upp på tippen av Coromandelhalvön.

Det var en helt, helt otroligt fin grusväg som slingrade sig utefter kusten upp till campingen. Ja, det var förstås inte själva vägen som var fin  utan utsikten. Vägen var snarare läskigt smal och med tvära kurvor och "long drops" ner till havet. Ibland kändes det som man hängde utanför vägen i svängarna. Gaahhhh!! Det var kanske inte så långt, men det tog lång tid att köra. Som tur var fick vi inte så många möten.

Vid parkeringen utanför Lukes Kitchen

Familjen Holm kommer farande

Inte så kul med möte på den här vägen

Belöningen blev en helt otroligt vackert belägen camping som nästan var folktom. Vi parkerade bilarna helt nära stranden och hade en härlig solnedgång och kväll.

Finaste campingen på Nya Zealand

Vi hade bästa platserna

24 december

Idag är det julafton och vi har blivit bortjagade från tältet av en gräsklippare.

Jag gör ett litet inlägg i realtid för en gångs skull, det är ju ändå julafton. Återgår sen till att göra inläggen i datumordning.

Vi sitter nu på Sea Shell Cafe i Cervantes ca 20 mil norr om Perth och fikar med en hungrig ödla på ca 25 cm och ganska tjock runt fötterna. Den tittar på min morotskaka med bedjande ögon. Han brukar nog få en godbit då och då.

Hungrig på stortå?

Imorse hade vi klockan ställd på 4:45 för att hinna till Pinnacles National Park innan solen gick upp. Urk, det var kämpigt men i gengäld fick vi parken för oss själva och ett underbart ljus att fotografera i.

Galah - duktiga på att flyga och alltid två och två

Två jultomtar?

Konstigt månlandskap

Vi var tillbaka till tältet strax efter 9, käkade lite frukost och stöp sen in i tältet för att få sova lite till. Gräsklipparen drog igång kl  12 så det blev vår väckarklocka.

Om en stund blir det ett dopp och till i eftermiddag har vi ett par entrecoter som vi ska grilla. Det blir kanske inte riktigt julmat men mums ändå!

Å till er, som tittar till vår blogg då och då, vill vi önska en riktigt, riktigt

God Jul!

Kram,

Jeanette och Åke

14 december

Svante hade kollat ut en beach längre norrut på Coromandelhalvön, så vi bestämde oss för att träffas där senare idag. Olivia gillar inte så mycket att åka bil så fam Holm skulle handla lite och sen åka
direkt medan jag och Åke tog omväg 309 som vi fått tips om i Napier.

Vi hade lite trassel med att hitta fram till 309:an, eller rättare sagt - den vägen som vi hade fått markerat på kartan hette inte 309 så vi var inte säkra på om det var markeringen på kartan som var fel eller om vi fått fel vägnummer. Vi stannade till vid ett hus och jag hoppade ut med kartan i högsta hugg. Jag hann inte ens fram till grinden innan en bil stannade och fråga om han kunde hjälpa till. Otroligt trevliga och hjälpsamma människor här på NZ. Vi var på rätt ställe så det var bara att gasa på.


Första stoppet - vi bara gapade - en jättfin liten park vid ett vattendrag mitt i skogen. Vi hade den i princip för oss själva. Perfekt att fixa lunch och ta ett dopp.

Åke slappar i parken

Nästa stopp var vid en dunge med utrotningshotade Kauriträd. Det är så häftigt med stora träd! De har bekymmer med nån sjuka - hoppas det går att bevara dessa hotade giganter.

Kauriträd

Sista stoppet blev vid ett vackert vattenfall.

Vattenfall

Vi kom fram till mötesplatsen vid campingen samtidigt som Holmarna. Det var inte mycket folk som campade här - gött. Den är lite mer primitiv och har bara utedo - så kallade "Long drops". Ni får gissa själva vad det är som ska droppa långt.

Det blev en tur till stranden också

Å så blev det en solnedgångsbild

13 december,

Det blir en dag på stranden! Efter frukost bar det iväg med spadar i högsta hugg och med Olivia i täten.

Jag tänkte på kolonin med havssulor som vi besökte förra veckan. Det här var samma sak fast med människor. Området där det sipprade fram varmvatten var packat med folk som låg och slappade, grävde och lekte i sanden. Svante hittade en ledig grop mitt i alltihopa så där slog vi oss ner. Perfekt att slappa och snacka samtidigt som man hade lite jobb med att hålla bra temperatur i hålan.

Det är ganska mycket tjöt hela tiden när man umgås med Holmarna, framförallt mellan Svante och Åke. Favoritämnen denna gång handlade om husbilarna. Jämförelse i prestanda/valuta samt hur de nyttjas. Vår husbil var större men med enklare utrustning och finish medan deras nyare och flashigare. Vi hade ju haft tur och blivit uppgraderade ett par hack mot vad vi betalat för medan Holms fått en storlek mindre än vad de egentligen ville ha. De hyrde dessutom över jul och nyår vilket gjorde att det betalat mer för sin.

Detta dryftades om och om med nya vinklingar och insikter. Svante hade lite jobbigt med prisskillnaden och försökte hitta fel och brister med vår bil samt framhäva sin bils förträfflighet. Åke lekte gärna samma lek fast åt andra hållet.

Tror att summan av det hela blev:
Deras bil - helförsäkrad med tjänstefolk och assistens med helikopter vid behov (lite påhitt kanske). Fantastisk ljudanläggning till Olivias barnsånger.Finare brödrost och framförallt mycket finare dekorerade muggar.

Vår bil - campingbord som gick att använda, utrymme för sophink, 8 ggr billigare (på riktigt).

Ämne nr 2 som tjötades var att vi under vår resa ännu inte använt toan utan använder det utrymmet till förvaring. Svante som huvudman för familj med liten tjej och gravid fru får så klart finna sig i att toan användes till det den är till för. Lite jobbigt för Svante som inte är den starkaste när det gäller sådana saker var tvungen att tömma toakassetten då och då. Olivia å andra siden tyckte att toatömningen var en höjdare och hjälpte gärna till med kommentarer och glada tillrop. Han ville gärna att Åke också skulle dela denna börda med honom. Helst tömma deras toa, men om det inte gick så kunde han väl åtminstone kunna få skita på vår toa så Åke fick sympatitömma vår. Svante med sitt cloggingrykte (internskämt) kunde så klart inte ens få fisa på vår toa.

Efter lunch gjorde vi en hike till Cathedral Cove. En fin strand i närheten med en grotta. Linda, som sagt är gravid,  passade på att hänga med på en hike som passade henne medan Svante och Olivia stannade hemma och lekte på campingen.

12 december

Idag började vi med att gå till stranden för ett dopp. Runt campingen och på vägen dit ryker och bubblar det i vattendrag och hålor. Skyltar överallt om att man ska hålla sig till stigen och inte peta i leran som kokar. Man kan se att en del villor har egna kokande grytor i trädgården. Undrar om dom utnyttjar det på något sätt?

Vattnet i sjön var iskallt. Tom Åke tyckte att det var kallt. Men man behövde bara gräva lite i sanden med foten så kände man kokhett vatten som brände under fotsulan. Störthäftigt!

Idag ska vi träffa familjen Holm på en camping i Hot Water Beach på Coromandelhalvön. Det ska bli superkul! Vi träffade Linda i somras på 50-årskalaset men Svante och lilla Olivia har vi inte sett på flera år. Ja, Åke tror jag inte ens träffat Olivia och hon är 3,5 år nu.

Hot Water Beach har en liknande strand som vi är på nu, fast vid havet. Den ligger på Coromandelhalvöns östra sida så vi har en bit att köra idag. Åke känner sig dessutom väldigt ivrig på att testa MTB i redwoodskogen. Så det blev inget grävande och slappande för oss nu på morgonen.

Iväg och hyrde cykel och så fort iväg till spåren. Efter lite sökande hittade Åke en trail som hette "Frontal Lobotomy" och den bestämde han sig så klart för att "göra". Beskrivningen på trailen var en oändlig mördarbacke uppför och sen belöningen med lång härlig nedförslöpa med doserade kurvor.

En lycklig Åke graderade turen som en av de bästa han kört. Jag hängde i husbilden och försökte skriva ikapp i bloggen och organisera bilder. Skönt att få tid att greja med detta i lugn och ro.

Åke duschar efter MTB

Sedan bar det iväg norrut. Vi hann knappt in på campingen innan vi fick syn på Svante. Sen kom Linda och Olivia också. Så himla kul att träffas igen! Lilla Olivia var en en pigg och glad tjej som tyckte det passade att inledningsvis berätta att hon bajsade i Camelbaken nu förtiden (fast det var nog campervanen hon menade). Det var ganska sent så Olivia ville gå och lägga sig, men vi andra satt uppe länge i husbilen och tjötade.

Linda, Olivia och jag

11 december

Åke började dagen med ett dopp i Blue Lake. Jag tvagade mig i duschen på campingen då det var lite väl friskt i Blue Lake för min smak. Idag ska vi kolla in redwoodskogen men först blev det en tur till ett bageri och inköp av smaskigt fikabröd. Vi älskar våra fikapauser i husbilen!

Sen blev det hike bland Redwoodträden. Dessa träd hör egentligen hemma i Usa men blev införda på prov i Nya Zeeland för ca 100 år sedan. Tydligen växer alla träd typ dubbelt så fort när dom kommer till Nya Zeeland och samma med redwoodsen. Resultatet blev att dom blev sjuka pga att dom växte så fort. Just på det här stället har det dock fungerat men man har nu lagt ner projektet. Träden som trots allt har klarat sig får stå kvar till allmänhetens glädje. Det är nästan som att gå in i en kyrka när man kommer in bland dessa gigantiska träd - superhärligt!

Åke i redwoodskogen

Efter hiken åkte vi och bokade in oss på Maoriunderhållning för kvällen. Vi ska få se hur dom bor och lever, ta del av lite kulturella specialare samt äta mat tillagat á la Maori. Det ska bli spännande! Åke började genast träna på att räcka ut tungan.

Vi tog in på en camping närmare stan - Cosy Cottage Holiday Park som hade läge intill en sjö med en strand där det bubblar upp varmvatten från marken. Man fick låna en spade så man skulle kunna gräva sig ett hål i sanden och sedan reglera värmen med kanal från sjön. Roligt! Men det får bli imorgon. Vi hann i alla fall med att gå ut till stranden och kolla läget innan det var dags att ta på lite fint inför kvällen. Ja, så mycket fint har vi ju inte med oss, men vi var rena i alla fall.

En pukeko - en knasig fågel som vi såg på vägen till standen

18:15 kom en buss och hämtade oss för färd till Maoriernas by Tamaki. Vi var först på bussen ihop med ett trevligt par från Australien som vi sen "hängde" med resten av kvällen. Själva färden till byn ingick i upplevelsen och busschauffören förberedde oss inför mötet med byborna. Vi fick utse en hövding på bussen och vi fick lära oss lite maoriska.

Mottagningscermonin

Jag var skitkass på lek med bollar på snören

Åke stod sig rätt bra i grimastävlingen

Mottagande var häftigast men hela kvällen blev väldigt rolig.

Vi fick bla se Maoriernas häftiga krigsdans - Haka. Jag skrev ju om rugby i ett annat inlägg. Nya Zeelands rugbylag "The All Blacks" utför alltid Haka dans innan landskamper. Tex här mot Frankrike:

Det är en annan Maorisk grej som varit på tapeten hemma hos oss i sommar.  Fast vi inte visst något om det då. Den är en sång som på nåt oförklarligt sätt kommit in i ett av våra sånghäften hemma. Låten har alltid funnits där men vi har aldrig sjungit den eftersom vi inte vet hur den går. Vi lyckades till slut få tag på melodin under en kräftskiva i somras. Vi blev då ännu mer konfunderade över hur denna låt hamnat i något sånghäfte någonsin. Inte direkt nån snapsvisa.

Jag och Åke bara gapade och tittade på varandra när man på scenen berättade om en kärlekshistoria mellan en Maorisk prinsessa och en "vanlig" Maorisk kille (som givetvis inte var acceptabel). Allt gick ändå bra tillslut och dom fick varandra och det hela slutade med att dom sjöng en sång - sången i vårt sånghäfte  därhemma!

10 december

Efter den traumatiska upplevelsen med råttan igår så var det ganska skönt att åka ifrån campingen i Golden Springs. Idag stod "tryck och pys" på schemat. Wai-O-Tapu Geotherminal Wonderland är ett område med varma källor, bubblande lera, en geisher och äggfis doft i parti och minut.

Frukostgröt

Den kokande leran var första stoppet och där hade vi kunnat bli kvar hela dagen. Man blev nästan hypnotiserad. Roligt var det i alla fall. Gishern missade vi tyvärr, den hade bara ett "utbrott" om dagen, men vi har ju sett sånt på Island så det gjorde inte så mycket.

Kokande lera

Häftiga färger

Den här pippin hade inga problem med att bli varm om tassarna

En grön sjö

Åke hittade en ny favoritväxt - Silver Fern. Skiljer sig från andra ormbunkar genom att vara vitskimrande på undersidan.

Silver Fern

Vi fick besök i husbilen på parkeringen utanför då en asiatisk kvinna och en chilensk man ville komma in och titta. Verkligen ett omaka par då han verkade mycket äldre än henne. De hade planer på att hyra husbil framöver och vi visade gärna runt stora husesynsrundan.

Därefter åkte vi till Blue Lake strax utanför Rotorua. Vi campade där och gick en hike runt sjön. Hiken fanns med på topp 10 listan över dagsturer på nordön. Tycker nog att det var en besvikelse. Den var väl fin men sjön var full av bojar och grejer då den tydligen användes mycket av vattenskidåkare och kanotister. Tänk själv hur det går ihop. Antar att bojerna skulle markera var man skulle hålla till med de olika aktiviteterna. Man fick helt enkelt ingen känsla av vildmark under turen.

Ormbunkar som ser ut som palmer

9 december

Vi var så nöjda med gårdagen och informationen vi fått av killen i receptionen så vi knallade direkt dit och frågade om vad man mer kan hitta på i Nya Zeeland. Han var full av information. Han hade karta att rita och peka på (så mycket lättare allt blir) och kom från Holland (så vi kunde förstå hans engelska).

Rotorua var vårt nästa stopp och han pekade ut bästa vägen plus några stopp vi kunde ta på vägen och några toppgrejer som vi inte fick missa i Rotorua. Vi gav bara några förslag på saker vi ville göra så visade och pekade han och satte broschyrer i handen på oss. Perfekt!

Första stoppet - ett vattefall. Där skulle vi fika. Vi körde och vi körde. Fint var det och vi blev mer och mer fikasugna och inget vattenfall. Tillslut var vi säkra på att vi måste ha missat det och nu gick det bara inte längre utan fika. Vi stannade efter vägen och så himla bra och mysigt att bara plocka fram kaffe och te (som Åke fixat i termosmuggar i morse) och fikabröd och krypa bak i husbilen.

Ja, sen vet ni väl vad som hände därefter. Vi behövde inte köra många meter förrän vattenfallet var där.

På vägen låg också ett stopp i Taupo (igen) men ganska bra. Vi visste ju vart mataffären låg och vi kunde bunkra upp i skafferi och kylskåp.

Efter detta blev nästa stopp ett vattenfall till - Huka Falls. Wow - riktigt mäktigt!

Natten skulle tillbringas i Golden Springs. Skulle vara en liten mysig camping med varma källor man kunde bada i. Perfekt! Men när vi kom fram så såg det lite skabbigt ut. Dom hade nog inte lagt så mycket pengar på underhåll på ett tag. Hum, ja, ja -det var ju bara för en natt. Varma källorna skulle inspekteras - och dom såg trevliga ut. Vi valde den som var varmast (låg uppströms). På en skylt stod att man inte fick dricka öl (eller annan alkohol medan man badade). "Det kan dom fetglömma" var Åkes kommentar till detta.

Snabbt tillbaka till husbilen, på med badkläder, gråt över att vi missat kyla ölen och så tillbaka till poolen.

Jag skulle först i och här ska fotograferas. Hum, lite slemmigt på trappen ner. HUM, superslemmig botten. HRUM, vattnet blev grumligt och ganska äckligt när man kom i samt var inte speciellt djupt. Jamen, det här ska ju vara mysigt! (Swasse - om du läster det här så ska du veta att vi tänkte på dig i det här läget.) Vi hade väl suttit i vattnet i ett par minuter när det rasslade till och en stor råtta kikade fram bakom en buske. Det var droppen! Urk, urk, urk! Fort upp ur vattnet.

Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. På väg till duscharna träffade vi den andra familjen som bodde på campingen i natt. Dom var på väg för att ta sig ett dopp och undrade hur det var. "Lots of wild life" sa vi.