6 november

Min stora dag - Antilope Canyon.

Grejen var att vi inte visste riktigt vart den låg eller hur man kom dit. Vi visste att den låg i Navahoindianernas reservat och att man bara kunde komma dit med guide. Jag tog med våra te-muggar och gick till det gemensamma köket för att se om man kunde träffa på någon att fråga. Allt gick bra. Jag träffade ägaren, Matt, som var supertrevlig och visste allt om Antilope Canyon. Han berättade även om ett annat ställe som kanske kunde intressera mig, om jag gillade att ta bilder. Horse Shoe Bend- som är ett ställe på Colorado River som nästan slår knut på sig själv. Jag förstod direkt vad han menade. Det fanns en bild på vårt rum som jag tittat mycket på. Wow - dit ville jag åka. Nu har vi en fullbokad dag -vi hade tänkt att tvätta också.

Lulu's - billigt och bra

Vi drog åkte till Horseshoe Bend först. Häftigt ställe, men jättesvårt att få till någon bra bild.

Svåra ljusförhållande så det här var det bästa vi fick tll.

Sedan iväg för att hitta Nedre Antilope Canyon. Matt hade nämligen berättat att det finns två Antilope Canyons - Övre och Nedre. Enligt Matt så var Nedre bäst. Skyltningen var dock inte den bästa så vi hamnade ändå på Övre. De hade en tour som startade om en kvart och då skulle man också hinna med Nedre som startade kl 14:30 om man ville.

Alla dom där kända bilderna jag sett var tagna i övre canyonen så jag ville ju gärna se även den. Så vi delade på oss. Åke gav sig iväg för att kolla in Powell Dam medan jag väntade kvar. Lite mutter när fler och fler tourdeltagare dök upp. Man vill ju inte ha bilder med en massa folk på. Vi blev tillslut tre jeepar som åkte iväg.

Själva ravinen är helt fantastisk. När ljuset kommer in så får väggarna färger från gult, orange, blått
och lila. För att kunna fotografera på riktigt så hade jag behövt ett stativ. Man fick göra så gott man kunde med den utrustningen man hade. Tiden gick fort och strax var det dags att åka tillbaka.

 

Efter en stund så kom Åke och vi for vidare till Nedre Antilope Canyon. Den var mycket, mycket bättre på alla sätt. Konstigt - bara för att de kända bilderna kom från det andra stället så var trycket inte alls lika stort här. Det var bara vi och ett annat par på turen här. Canyonen började som en liten spricka i marken som man fick tränga sig in i och sen fick man klättra ner via en trapp/stege. Den här canyonen var mycket roligare, mycket längre och eftersom den hade en bredare spricka upptill, bättre ljusförhållanden. Tjejen som guidade var gullig och trevlig - vi hade kanonkul och vi tog massor av bilder.

Häftigt va?

Lady in the Wind - ser du henne?

Ser du indianhövdingen?

Klockan hann bli ganska mycket innan vi var klara, så vi struntade i tvätten, åkte och tankade och drog sedan iväg mot Grand Canyon. Den vanliga vägen till Grand Canyon hade blivit förstöd pga störtregn, men vi hade tur, för dom hade precis asfalterat en annan väg - 89T (T står för Temperary - tillfällig), så vi fick ta den istället.

I natt hade vi bokat finaste hotellet hitills, The Grand. De höll på med att asfaltera om parkeringen så nu fanns det billiga rum på på nedersta våningen mot parkeringen. Helt ok med oss - vi skulle upp tidigt imorgon i alla fall. Till vår glädje hade dom tvättstuga så vi hann med att tvätta alla våra kläder. Hela rummet blev "dekorerat" med kläder som hängde på tork. Sedan kokade vi soppa på triangliat i badrummet - så hade vi det på finhotellet. :0)

Torktumlade underkläder - nästan torra

Diskat och fint efter kvällsmaten