Heldag i Las Vegas - man borde hoppa upp och ner av glädje. Men faktum var att vi var rätt tama i Vegas. Jag tror att vi helt enkelt haft för mycket kul och olika upplevelser på kort tid. Vi behövde nog ta det lite lugnare ett tag. Tankarna började gå mot Fiji - där ska vi bara göra ingenting.
Vi bodde på Super 8
Lika bra att ta tjuren vid hornen direkt och åka till Dollar på flygplatsen för att ta en ny dust med den där Road side försäkringen vi inte ville ha. Vi hade inga förhoppningar om att få några pengar tillbaka, men man får väl ge det en chans i alla fall. Första killen vi träffade ville erbjuda att ta bort försäkringen för de dagarna som var kvar. Ha, ha - stor idé med 3 dagar kvar och 6 dollar per dag. Eftersom vi inte nappade på det erbjudandet så skulle vi äntligen få chansen att få prata med en manager. Men då skulle vi behöva gå upp till kontoret uppe i terminalen och där var det mycket folk just nu. Vi ville gärna prata med managern så vi gick upp dock fick se jättekön. Urk - Åke tog tag i det hela med kraft och mod och gick före hela gänget och bad att få prata med managern. Det funkade - vi fick ställa oss lite vid sidan av och vänta.
Faktiskt - jag tror det var en fördel med att det var så många blivande kunder som kunde höra vårt samtal. Vi fick tjöta ett bra tag, berätta om hur vi åkt till Salt Lake flygplats, pratat med Lisa, bla, bla. Den här managern ville först inte hjälpa oss. Det var ju i så fall managern i Phoenix som var rätt person. Kan man bli trött eller? Till slut gick hon i alla fall med på att dra ifrån försäkringen från och med när vi ringde Dollar första gången - vi fick visa telefonnumret på mobilen som bevis. Så - halv seger - inte illa.
Nöjda åkte vi sen till REI. Jag hade lite återbäring att utnyttja från tidigare resor. Min sovsäck var trasig med en repa och även min regnjacka. Återbäringspengarna räckte till lagningstejp och en liten fin handväska. Nu var det riktig flyt! Efter det åkte vi till en kina och käkade lite mat.
Sen tillbaka till rummet och bytte om för att ta en tur på strippen. Carlos Santana spelade och jag hade så supergärna gått på den konserten men de biljetterna vi hittade på nätet låg på 200 dollar styck. Vi funderade på att gå dit och helt enkelt fråga om det fanns billigare tillgängligt strax innan, men det var lite för långt att gå. Att ta taxi skulle ta en evighet. Strippen är frän, men det är otroligt mycket trafik.
Vi strosade runt och lät oss hänföras av alla tokigheter dom hittat på. Vattenspridaren utanför Bellagio är ju häftig. Den skulle man ha hemma på gräsmattan. (Mamma - du klickar på pilen mitt på bilden)
Till slut var vi hungriga igen och kostade då på oss att gå på Usas godaste buffé. Den finns i Ceasars Palace och det var lite svårt att hitta. Det var en superlång kö, men den rörde sig i alla fall framåt. Det fanns en VIP kö också, för det fina folket - så där fick man stå och se dom glida förbi.
Levande trädgård - givetvis pratade trädet med dig och blinkade med ögonen
En liten bit av Paris i Nevadaöknen
Fontänen utanför Bellagio
Bacchanal Buffé i Ceasars Palace
Det var faktiskt en upplevelse att käka där. Där fanns en avdelning för seafood med snow crab legs, kräftor, grönlandsmusslor, ostron och allt man kunde önska i seafood väg - även lagade rätter såsom paella, lax, musselsoppa osv. Nästa avdelning som vi gjorde besök på var japanska avdelningen med sushi osv. Kinamat var Åke på och åt Dim Sum och peking anka. Jag tog en liten tur till Italien och gjorde en trevlig tallrik med ost, parmaskinka och oliver o sånt. Sen var man ybermätt men drog ändå en repa till efterrätterna. Det blev en röra med mandlar och varma hallon och bär, créme brullé, glass och lite annat göttigt!
Sen skulle man väl egentligen provat lyckan och spelat lite, men vi orkade inte. Men oj va kul det skulle vara att åka hit ett gäng och slå klackarna i taket. Utbudet på nöje är helt otroligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar