När det var dags för oss att landa i Nadi så hade vårt nästa plans boardingtid redan passerats. Nästan skönt att det inte var någon idé att stressa med bagagehämtning, genom tull och security. Det skulle ändå vara kört.
Åke viftar med voucher vi fick för att köpa mat eftersom vårt plan var försenat.
Flygplatsen i Nadi. Kille i kjol i bakgrunden
Man märkte direkt att nu var man på ett nytt exotiskt ställe. Tulltjänstemännen hade nämligen kjol! Alltså killarna. Bistra och "all business" i kjol - men, dom kändes helt enkelt inte så farliga. Vi hade fått fylla i en lapp och angett alla ev skadliga saker vi hade med oss i bagaget. Campingutrustning, hikeingskor och så lite matgrejor. Mackor från flyget som vi tänkte kunde vara bra att ha tex. Vi var rädda för att nu ska hela packningen gås igenom och rengöras (inte mackorna - men campinggrejor och skor). Fast det var inget. Skulle gärna ha velat ta kort på killarna i kjol, men det kändes inte riktigt som läge, om du förstår var jag menar... "Thank you for declaring these items" var allt dom sa och så fick vi gå vidare. När vi kom ut i avgångshallen så stod det killar i hawaiiskjortor och spelade och sjöng för alla nyanlända.
Trevligt, trevligt - men vi var nu i stessmode igen för vi hade fått se att vårt plan var försenat så kanske vi ändå skulle hinna med.
Liten underbar flygplats. Man gick ut från ankommande terminal och gick några hundra meter till höger och så in i avgående. Då fick vi syn på poliserna. Dom hade också kjol. Tänk dig vanlig polis från midjan och uppåt. Ja, pistol, batong och allt. Sen en kjol som dessutom var dekorerad nedtill med fina v:formade "fransar"!
Tyvärr var det kört med vårt flyg, men det ordnade sig bra ändå. Ett par timmar senare skulle det gå ett direktflyg till Lambasa och det fanns plats för oss.
Väl i Lambasa blev vi upplockade av en taxichaffis som sedan skulle bli "vår" taxi resten av vistelsen. Han hade monopol på körningar till och från Marios place. Det gäller nämligen att komma upp för en mördarbacke till Mario och han var den ende chaffisen som körde upp dit utan extrakostnad.
Flygplatsen i Lambasa - snacka om liten! Det var en liten korvkiosk. Å så hett det var!
Flygplatsen i Lambasa
Taxibilen vi skulle få åka med var inte imponerande. En lite skruttbil som såg ut att kunna braka ihop när som helst. Vi hade en 1,5 timmes körning tvärs över ön för att komma till Savusavu.
I taxin på väg till Savusavu
När vi kom över bergen på andra sidan så började det regna. Det kändes lite trist. Snart körde vi genom Savusavu (vår by). Där gjorde vi ett stopp på en supermarket och handlade på oss vatten och mat för ett par dagar samt öl och vin från butiken bredvid. Regnet hade upphört men Radniz - vår chaffis var orolig för om vi skulle klara Backen nu när det var så blött och vi hade så mycket packning. Herre djävlar vilken backe, bilen spann, stenar flög, vi studsade runt på sätenena och det gick saktare och saktare och backen blev högre och högre. Till slut satt vi fast. Det luktade bränt gummi och motorn lät som en stenkross. Som tur var fanns en asfalterad uppfart till någon annans hem strax nedanför. Vi backade ner och upp på den - tog fart och så brum, brum - hoppa, hoppa - uppför, uppför. Sista biten satt vi nog alla och uggade med och kämpade med och vi tog oss p r e c i s upp.
Väl där uppe fick vi träffa Mario och Tatjana, vårt värdpar (supertrevliga) och sedan komma till vår lya. Verkligen jätte, jättefin. Vi var sååå nöjda. In med grejerna, på med badkläder och ner i poolen. Tsssss, puuh! Nu kunde vi slappa loss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar