1 november

Ingen bra dag idag. Dels skulle vi åka från Hanz, dels skulle vi köra ganska långt, dels skulle vi försöka få upprättelse av biluthyraren Dollar som smugit på oss en Road Side Assistance försäkring på 6 dollar per dag som vi inte kommit överens om. Åke upptäckte att dom dragit en massa pengar från vårt konto och kollade upp detta. Suck och stön! Chansen att få upprättelse i den här saken kändes obefintlig. Åke ringde i alla fall till Dollar som sa att dom inte kunde göra något på telefonen men att vi ju ändå var nära Salt Lake City. Vi skulle kunna åka in på ett kontor där och framföra våra klagomål.

Första stoppet för dagen blev alltså Dollars kontor på Salt Lake Citys flygplats. Å hur gick det där då? Jo, det visade sig att dom bara var ett franchisebolag så dom kunde inte hjälpa oss. Genom att vara lite gnälliga fick vi i alla fall prata med någon typ av chef som ringde upp Dollars call center åt oss och dessutom fixade en svensk översättare åt oss. Det var ju faktiskt spännande. Vi fick prata med en tjej som hette Lisa och som var hjärndöd. Hon kunde inte hjälpa oss. Vi var tvungna att åka till Las Vegas och prata med en manager där. Problemet var bara att vi kunde inte få något namn på denne manager. Inte heller kunde vi få ett telefonnummer eller e-mejladress. Inte ens hennes chef kunde skaka fram dessa uppgifter i dagens digitala värld. Jag kan lätt erkänna att jag var JÄTTEARG. När vi väl var i Las Vegas så skulle det gått ytterligare en vecka och att få upphäva försäkringen i efterskott kunde man nog bara drömma om. Lisa kunde göra en sak åt oss och det var att starta ett ärende och i det skriva in att vi inte ville ha den där jäkla försäkringen från och med idag.

Sura och kokande av ilska var det bara att inse att det var kört. Inte bara robbar dom en på pengar, dom sabbar en halv semesterdag för en också. Tysta åkte vi söderut och trots att landskapet var bedövande vackert så hade man lite svårt att njuta.

Vart var vi på väg då? Jo, vi hade hyrt en ny stuga på KOAs camping i Cannonville nära Bryce Canyon National Park. Strax utanför Cannonville ligger dessutom Kodacrome State Park så i mina fotoöron lät det som ett paradis. Vi kom fram sent, men på anslagstavlan utanför receptionen fanns ett papper som det stod Fogelberg på med all information vi behövde samt att vi fått stuga nummer 4 och att nyckeln satt i dörren. Campingen var jättefin och det såg ut som det bara var vi och en stor RV från Texas som bodde på den. Stugan var enkel men ren och den hade ett litet element som vi drog på för fullt. Perfekt bas för ett par dagars hiking.