Det blev en lat dag med många dopp i poolen samt en liten fotoutflykt i trädgården. Trädgården har många fruktträd. Tex mango, papaya, soursop, lime och ananas (fast det är en buske). Vackra blommor och andra växter, palmer av olika slag. Det är riktigt häftigt. När vi kom så fanns det ananas, papaya och soursop till oss här i lägenheten.
Soursop - ful men god
Ananas
Nedanför oss ligger ett litet hus The Banana Boat - där bor det några andra gäster. Längre ner ytterligare ett fristående hus som Mario och Tatjana hyr ut. Det ser vi inte från oss, men vi kan skymta poolen. Huset vi bor i består av två lägenheter som ligger vägg i vägg. Ovanför bor våra hyresvärdar. Det är fiffigt byggt så man märker inte av de andra utan känner sig väldigt "privat".
Åke slappar på verandan
Här bor också två katter, en kolsvart och en rödbrun samt två hundar. En yorkshire terror som är mallig och struntar i att hälsa och en svartvit blandras. Tatjana berättade att blandrasen och en av katterna hör till en granne som åkt på semester och helt enkelt kastat ut husdjuren under tiden.
Man kan ju bli arg på hur djur behandlas men inte så mycket att göra åt. Tatjana sa att hon matade dom men att dom säkert skulle komma patrullerande och vi fick göra som vi ville - ge dom mat eller inte.
Förutom dessa husdjur så har vi sådana som man helst inte vill ha in. Tex krabbor, grodor, kackelackor, myror, nattfjärilar, myggor, geckoödlor och spindlar. Det finns inga farliga djur här på Fiji men insekterna har storlek, jag menar att dom är stora! Det är tropisk här så då får man helt enkelt räkna med insekter.
Myrorna är supersmå och dom bor i köket. Gissar att det kommer att bli krig med dom. Det gäller att hålla rent och inte slarva med disken.
Sängen har myggnät och ser ut som en sån där himmelssäng dom brukar ha i tropikerna på film. Jättefin - sån skulle man ha hemma. Det kan väl inte vara så svårt att fixa till. Kan April bygga en gungande säng så borde väl jag kunna fixa till en himmelssäng, eller?
Vi har också en städerska som också tvättar åt oss (ingår i priset) - underbart.
13 november
När det var dags för oss att landa i Nadi så hade vårt nästa plans boardingtid redan passerats. Nästan skönt att det inte var någon idé att stressa med bagagehämtning, genom tull och security. Det skulle ändå vara kört.
Åke viftar med voucher vi fick för att köpa mat eftersom vårt plan var försenat.
Flygplatsen i Nadi. Kille i kjol i bakgrunden
Man märkte direkt att nu var man på ett nytt exotiskt ställe. Tulltjänstemännen hade nämligen kjol! Alltså killarna. Bistra och "all business" i kjol - men, dom kändes helt enkelt inte så farliga. Vi hade fått fylla i en lapp och angett alla ev skadliga saker vi hade med oss i bagaget. Campingutrustning, hikeingskor och så lite matgrejor. Mackor från flyget som vi tänkte kunde vara bra att ha tex. Vi var rädda för att nu ska hela packningen gås igenom och rengöras (inte mackorna - men campinggrejor och skor). Fast det var inget. Skulle gärna ha velat ta kort på killarna i kjol, men det kändes inte riktigt som läge, om du förstår var jag menar... "Thank you for declaring these items" var allt dom sa och så fick vi gå vidare. När vi kom ut i avgångshallen så stod det killar i hawaiiskjortor och spelade och sjöng för alla nyanlända.
Trevligt, trevligt - men vi var nu i stessmode igen för vi hade fått se att vårt plan var försenat så kanske vi ändå skulle hinna med.
Liten underbar flygplats. Man gick ut från ankommande terminal och gick några hundra meter till höger och så in i avgående. Då fick vi syn på poliserna. Dom hade också kjol. Tänk dig vanlig polis från midjan och uppåt. Ja, pistol, batong och allt. Sen en kjol som dessutom var dekorerad nedtill med fina v:formade "fransar"!
Tyvärr var det kört med vårt flyg, men det ordnade sig bra ändå. Ett par timmar senare skulle det gå ett direktflyg till Lambasa och det fanns plats för oss.
Väl i Lambasa blev vi upplockade av en taxichaffis som sedan skulle bli "vår" taxi resten av vistelsen. Han hade monopol på körningar till och från Marios place. Det gäller nämligen att komma upp för en mördarbacke till Mario och han var den ende chaffisen som körde upp dit utan extrakostnad.
Flygplatsen i Lambasa - snacka om liten! Det var en liten korvkiosk. Å så hett det var!
Flygplatsen i Lambasa
Taxibilen vi skulle få åka med var inte imponerande. En lite skruttbil som såg ut att kunna braka ihop när som helst. Vi hade en 1,5 timmes körning tvärs över ön för att komma till Savusavu.
I taxin på väg till Savusavu
När vi kom över bergen på andra sidan så började det regna. Det kändes lite trist. Snart körde vi genom Savusavu (vår by). Där gjorde vi ett stopp på en supermarket och handlade på oss vatten och mat för ett par dagar samt öl och vin från butiken bredvid. Regnet hade upphört men Radniz - vår chaffis var orolig för om vi skulle klara Backen nu när det var så blött och vi hade så mycket packning. Herre djävlar vilken backe, bilen spann, stenar flög, vi studsade runt på sätenena och det gick saktare och saktare och backen blev högre och högre. Till slut satt vi fast. Det luktade bränt gummi och motorn lät som en stenkross. Som tur var fanns en asfalterad uppfart till någon annans hem strax nedanför. Vi backade ner och upp på den - tog fart och så brum, brum - hoppa, hoppa - uppför, uppför. Sista biten satt vi nog alla och uggade med och kämpade med och vi tog oss p r e c i s upp.
Väl där uppe fick vi träffa Mario och Tatjana, vårt värdpar (supertrevliga) och sedan komma till vår lya. Verkligen jätte, jättefin. Vi var sååå nöjda. In med grejerna, på med badkläder och ner i poolen. Tsssss, puuh! Nu kunde vi slappa loss!
Vår egen pool
2013-11-23
12 november
Dagen som försvann ur våra liv, för vi åkte över datumlinjen.....
11 november
Sista dagen i Usa. Vi skulle inte flyga ut förrän vi 21-tiden så vi hade en heldag i LA först. Usch - jag gillar egentligen inte att åka så där sent. Hela dagen har jag en oro i kroppen (resfeber) och så väntar man på att timmarna ska ticka iväg så man får åka ut till flygplatsen.
På nätet kunde vi dessutom läsa att vårt plan skulle bli försenat till Fiji med en halvtimme (hur dom nu kunde veta det). Vi hade ju en byte där till ett inrikesplan och det var redan tight med tid för att vi skulle hinna med det. Nåja, vi får ta en problem i taget.
Efter en lat förmiddag då vi packade våra väskor och fixade lite praktiska grejer (såsom kolla upp var på flygplatsen vi kunde köpa Fijidollar och meddela Mario - vår hyresvärd på Fiji att vi kanske skulle missa vårt inrikesflyg) så hade vi stuvat in allt i bilen och var redo att utforska LA lite. Vi fick tips i receptionen om Manhattan Beach. Där fanns mycket att se och det var samtidigt nära till flygplatsen samt smidig körning.
Packade och klara utanför hotellet
Stranden var jättefin. Vi kollade in ett akvarium som låg ute på piren. Strosade lite på strandpromenaden. Fikade och till slut käkade middag. Middagen var en höjdare. Vi gick på sushibar. Dom hade dagens special - tre olika rullar - till jättebra pris. Vi körde på det och blev jättenöjda.
Piren på Manhattan Beach LA
Åke på piren
Beachen
Superbra sushi ställe!
Sen åkte vi till flygplatsen och lämnade tillbaka bilen. Fick sen åka buss till vår terminal. Det var lugnt och skönt så här sent på dagen. Vi lyckades växla till oss lite Fijidollar till hemsk kurs, men vi skulle åka taxi från flygplatsen Lambasa på Fiji till Savusavu och behövde lite cash till det.
Dags att borda planet. Man är ju alltid lite nyfiken på vad det är för andra folk på planet. Man märkte direkt att nu var det många australiensare och nya zeeländare omkring en. Sen blev det spännande när ett helt rugbylag ((Us Falcons) kom ombord. Det är tuffa killar, mycket tattisar, farliga frisyrer och så saknar dom hals. Huvudet direkt på axlarna. Hjälp - vågar man gå på toa? Kom på att det nog var bra. Ingen skulle våga kapa det här planet om dom inte skulle vilja hamna underst i en hög med biffiga killar. Jag gillar att kolla på rugby och vill gärna uppmana dom som inte kommit "i kontakt" med den här sporten att ge det en chans, om tillfälle ges.
10 november
Sista natten i tältet och filtarna som vi nu täckte golvet med för att få det lite mjukare på ett ganska stickigt underlag. Under frukosten tänkte vi tillbaka på alla äventyr vi och detta tält gjort tillsammans under de närmare 25 år vi haft tillsammans. Det har varit jättebra, men nu är det hål i tältduken och bambupinnarna spröda och skulle kunna knäckas när som helst. En del av dom är redan utbytt en gång. Själva tältpinnarna - dom man drar ner i marken - är böjda åt alla håll och kanter. Åke grät hela vägen till containern (han hade propsat på att vi skulle vika ihop det fint och allt i sin väska så den skulle få en fin begravning.
Vår camingplats
Sista farväl till favorittältet
Tältet hade bara legat knappt nån halvtimme när en asiatisk kvinna i en jättefin bil stannade till vid containern och började rota runt. Första hon tog upp var vårt tält. Det är inte sant! Hon började veckla ut och kontrollera det. Jaha, men var bra, återvinning, tänkte jag. Åke pratade lite med henne och sa att det var inget fel på det här tältet - varsågod. Sen gav vi henne filtarna också. Hon sken som en sol. Mysko - hela hennes jättefina bil var full med bröte. Hon kanske var en sån där "samlare"?
Inatt bor vi på motell nära flygplatsen i LA. Crystal Inn Suites and Spa - låter ju jätteflashigt. Vi kom dit strax efter kl 13:00 och fick tillgång till vårt rum direkt. Det var faktiskt jättebra och killen i receptionen var otroligt trevlig. Efter installation och lite fix med packning så åkte vi och käkade. The Sizzler - vi gick in och blev lite förvånade. Det var fullt med folk och nästa alla var färgade. Inte för att det gör något men man blir helt plötsligt så himla medveten om hur vit man är. Men med så mycket folk så måste det ju vara ett ok ställe.
Leker med kameran medan vi väntar på att filmen ska börja
Efter vi käkat åkte vi till en biograf a la jättestor. Vi hade fått tips av Hanz att se "Gravity" med Sandra Bulloc i 3D. Vi gillade filmen - häftigt och vackert filmad och den utspelade sig i rymden. Sen hade ju Sandra helt otrolig otur hela tiden men filmen slutade lyckligt - vill ju inte avslöja för mycket. Gå gärna och se den.
2013-11-22
9 november
Dags att dra vidare till LA och flyget som lyfter den 11:e. Idag skulle bli en resdag i bilen. Vi hade sett ut en camping strax utanför Los Angeles som heter Silverwood Lake och hoppades på att dom skulle ha plats åt oss.
Silverwood Lake
Vi kom fram innan det blev mörkt och vi hade tur. Det fanns två platser kvar. Då kom en liten chock. Dom skulle ha 45 dollar för en tältplats. Helt otroligt dyrt, men enligt rangern så var det normalpris i Kalifornien. Jaha, då får vi väl hoppas att den är fin då. Men tyvärr toa och dusch var superäcklig. Vet inte om jag har något rätt i min spaning, men ändå ganska ofta som campingar som är "fina" och ligger intill sjöar där det är båtliv, så är det ofta just dyrt och äckliga toainrättningar.
Vi slog upp vårt silvertält för sista gången - det skulle inte få följa med till Fiji. På kvällen fixade vi käk, eldade upp dom sista vedklabbarna och satt uppe en stund och filosoferade. Det kändes spännande att tänka att snart skulle vi vara på Fiji.
8 november
Heldag i Las Vegas - man borde hoppa upp och ner av glädje. Men faktum var att vi var rätt tama i Vegas. Jag tror att vi helt enkelt haft för mycket kul och olika upplevelser på kort tid. Vi behövde nog ta det lite lugnare ett tag. Tankarna började gå mot Fiji - där ska vi bara göra ingenting.
Vi bodde på Super 8
Lika bra att ta tjuren vid hornen direkt och åka till Dollar på flygplatsen för att ta en ny dust med den där Road side försäkringen vi inte ville ha. Vi hade inga förhoppningar om att få några pengar tillbaka, men man får väl ge det en chans i alla fall. Första killen vi träffade ville erbjuda att ta bort försäkringen för de dagarna som var kvar. Ha, ha - stor idé med 3 dagar kvar och 6 dollar per dag. Eftersom vi inte nappade på det erbjudandet så skulle vi äntligen få chansen att få prata med en manager. Men då skulle vi behöva gå upp till kontoret uppe i terminalen och där var det mycket folk just nu. Vi ville gärna prata med managern så vi gick upp dock fick se jättekön. Urk - Åke tog tag i det hela med kraft och mod och gick före hela gänget och bad att få prata med managern. Det funkade - vi fick ställa oss lite vid sidan av och vänta.
Faktiskt - jag tror det var en fördel med att det var så många blivande kunder som kunde höra vårt samtal. Vi fick tjöta ett bra tag, berätta om hur vi åkt till Salt Lake flygplats, pratat med Lisa, bla, bla. Den här managern ville först inte hjälpa oss. Det var ju i så fall managern i Phoenix som var rätt person. Kan man bli trött eller? Till slut gick hon i alla fall med på att dra ifrån försäkringen från och med när vi ringde Dollar första gången - vi fick visa telefonnumret på mobilen som bevis. Så - halv seger - inte illa.
Nöjda åkte vi sen till REI. Jag hade lite återbäring att utnyttja från tidigare resor. Min sovsäck var trasig med en repa och även min regnjacka. Återbäringspengarna räckte till lagningstejp och en liten fin handväska. Nu var det riktig flyt! Efter det åkte vi till en kina och käkade lite mat.
Sen tillbaka till rummet och bytte om för att ta en tur på strippen. Carlos Santana spelade och jag hade så supergärna gått på den konserten men de biljetterna vi hittade på nätet låg på 200 dollar styck. Vi funderade på att gå dit och helt enkelt fråga om det fanns billigare tillgängligt strax innan, men det var lite för långt att gå. Att ta taxi skulle ta en evighet. Strippen är frän, men det är otroligt mycket trafik.
Vi strosade runt och lät oss hänföras av alla tokigheter dom hittat på. Vattenspridaren utanför Bellagio är ju häftig. Den skulle man ha hemma på gräsmattan. (Mamma - du klickar på pilen mitt på bilden)
Till slut var vi hungriga igen och kostade då på oss att gå på Usas godaste buffé. Den finns i Ceasars Palace och det var lite svårt att hitta. Det var en superlång kö, men den rörde sig i alla fall framåt. Det fanns en VIP kö också, för det fina folket - så där fick man stå och se dom glida förbi.
Levande trädgård - givetvis pratade trädet med dig och blinkade med ögonen
En liten bit av Paris i Nevadaöknen
Fontänen utanför Bellagio
Bacchanal Buffé i Ceasars Palace
Det var faktiskt en upplevelse att käka där. Där fanns en avdelning för seafood med snow crab legs, kräftor, grönlandsmusslor, ostron och allt man kunde önska i seafood väg - även lagade rätter såsom paella, lax, musselsoppa osv. Nästa avdelning som vi gjorde besök på var japanska avdelningen med sushi osv. Kinamat var Åke på och åt Dim Sum och peking anka. Jag tog en liten tur till Italien och gjorde en trevlig tallrik med ost, parmaskinka och oliver o sånt. Sen var man ybermätt men drog ändå en repa till efterrätterna. Det blev en röra med mandlar och varma hallon och bär, créme brullé, glass och lite annat göttigt!
Sen skulle man väl egentligen provat lyckan och spelat lite, men vi orkade inte. Men oj va kul det skulle vara att åka hit ett gäng och slå klackarna i taket. Utbudet på nöje är helt otroligt!
