20 januari,

Idag var det bye bye till Farmer Mike. Vi kände oss trötta på att flacka runt. Vi har bott som längst 4 nätter på samma ställe och det var när vi kom till Australien den 18 december.  Området runt Albany som är nästa ställe vi ska till, har mycket att erbjuda, så vi bestämde oss för att stanna där under en längre tid. Åke skickade e-mail till turistinfon där igår kväll och bad dom om förslag på boende under en vecka.

Utsikt från vår stuga hos Farmer Mike

När vi packat ut oss ur stugan vi hyrt så åkte vi iväg till receptionen och lämnade tillbaka nyckeln. Sen satt vi i bilen och mejlade och pratade med turistinfon i Albany. Det tog en liten stund, vi fick några bra förslag som vi ville kolla upp på intenet. Till slut fastnade vi för Silent Grove Cottage som vi fick bo 7 nätter och betala för 6.

Nu hände det som inte skulle hända. Vet inte, men jag tycker vi har haft ganska mycket otur under vår resa. På något sätt så har det mesta ändå löst sig så det har har varit ok. Men vi hade suttit ganska länge i bilen och framför den så låg en lång stock. Framför stocken så var det ett öppet område framför Farmer Mikes garage. Jag som satt till vänster i bilen kunde se stocken, men Åke kunde inte se den. Så han startade bilen och körde framåt - rakt på den. Åh nej! Det blev en rejäl buckla på vänster fram där en gren suttit på stocken. PIIIIP! Inte roligt! Vi har som vanligt valt att skippa försäkringen som skulle ha gått på nästan 4000 sek under den här perioden.

Åke inspekterar bucklan

Inte mycket att göra, bara att försöka kolla av om någon av våra andra försäkringar ev kan täcka detta. Skulle ändå gissa att det förmodligen är kört och att kommer att få betala. Om man ändå försöker att se det från någon slags positiv sida så har vi ju i alla år hyrt oförsäkrat och tänker man på de pengar vi då "sparat" så kanske det ändå går jämt upp.

Vårt första stopp idag är hos en gammal bekant. Glochester Tree som är ett kurriträd som man förr i tiden brukade använda som utkiksträd för skogsbränder. Trädet har stänger inslaget i stammen som man kan klättra på för att komma upp till en utkiksplattform i toppen, 58 meter upp. Åke klättrade trädet förra gången vi var här. Jag kom väl ca två meter innan jag fick spagetti i benen. Tappar man taget så blir man mycket, mycket platt.

Stegen uppför trädet

Åke på väg upp

Jag var inte sugen på att klättra den här gången heller, men Åke kände väl att dog man idag så spelade det ingen större roll, så han skulle upp igen.

Fattar inte hur han vågade, men han klättrade upp till toppen och ner igen som om inget. Rangern som "hade hand om et" sa att man kommer att få fortsätta klättra tills någon trillade ner. Då kommer dom förmodligen att sluta låta folk klättra. Jag frågade om ingen ännu trillat ned. Men jo det var ett par stycken men dom hade fått hjärtattack innan dom trillade. Tycker nog att det kanske är på sin plats att installera en livlina av något slag och ta några dollars betalt. Det kan väl inte vara så konstigt.

Efter det så drog vi vidare mot Albany. Nästa stopp var hos the Tingle Trees. Ytterligare några jättar till träd. Vi tog en kort hike mellan träden och det var så häftigt så vi glömde eländet med bucklan på bilen.

Åke och ett Tingle Tree

Nästa stopp var höghöjdsbanan i Walpool. Där har man byggt en gångbro uppe i trädtopparna på Kurriträden. Den kunde tom jag med att prova. Häftigt och lite läskigt när hela banan gungade. Det blåste givetvis på ordentligt just när vi var uppe.

Uppe bland trädtopparna

Sen åkte vi vidare mot vår stuga i Albany. Vi kom fram ganska sent. Våra värdar hade ringt oss och gett noggrann beskrivning hur vi skulle komma dit. Lampan i köket lyste och när vi kom in så brann teljus och det var nyplockade blommor i vas både i kök, sovrum och badrum. I kylen fanns mjölk, sylt och smör. I frysen fanns bröd och i skafferiet både musli, havregryn, kaffe och te. Verkligen över förväntan och här ska bo en hel vecka! Vi hade köpt med oss grillad kyckling och när vi käkat så kom vårt värdpar och knackade på för att kolla att allt var ok. Trevligt och vi var supernöjda.

19 januari,

Vaknade av fågelkvitter och Åkes mobil i tältet. Idag ska vi lämna den här campingen och åka vidare till Pemberton. Vi fixade frukost och fotade känguru under tiden. Förmodligen samma som var på besök hos oss igår.

Sedan käkade vi frukost och fotade pippifåglar under tiden. Blue Wren är en liten favorit, en liten, rund, blå och lång kaxig svans som står rätt upp.

När vi kommit oss iväg så tog vi Boranup Drive genom Karriskogen igen. Det kommer att bli mycket skog idag.

Sedan åkte vi ner till Augusta och fyren strax utanför. Snacka om blåshål! Här fick man hålla i hatten! Vi tog en ljudtour som riktigt bra. Fina omgivningar och spännande att fundera på hur det skulle ha varit att jobba som fyrskötare förr i tiden.

Det var inte speciellt långt till Pemberton, men jag lyckades ändå somna i bilen och sova i en halvtimme och sen var vi framme. Först åkte vi till turistinfon och bokade in oss för en natt på en bondgård. Sen stack vi dit och lastade in kylgrejerna i kyl och frys, fick träffa Farmer Mike som gav oss tips om mysigaste rundturen för att se Karriträd.

När vi åkte genom Pemberton så fick jag syn på en skylt efter vägen. Det var en stor svart kräfta på och sen stod det "Marron" under. Vi var givetvis tvungna att åka dit - men det var tyvärr stängt. Jag passade på att fråga Farmer Mike om vad Marron var och förstod av hans svar att det var en kräfta som var lite större än våra svenska och som kunde leva både i söt och saltvatten. INTERESSAT! Var kan man fånga sådana? Då började han slingra på sig och sa att det var inget för oss, man var tvungen att vara ociviliserad för att fiska dom. VA! vad menade han med det. För det första så behövde man en machete för att ta sig genom skogen, sen skulle man simma efter dom. Ok, låter konstigt och jobbigt så det kanske inte var något för oss då. Men det fanns en marronfarm i Pemberton och där kunde man köpa levande marrons. Jaha, där var det ju stängt idag (söndag).

Vi stack iväg för att köra Farmer Mikes Scenic Drive. Det är mer Karriträd och dom var fortfarande härliga. Vi stannade till vid en flod för att kolla runt lite. KVACK! En kräftbur!! Det är någon som fiskar marrons här. Hallå - Farmer Mike, det här verkar väl inte så konstigt! Vi tittade ner på buren och det var flera kräftor där nere. När vi gick tillbaka till bilen så såg vi killen som fiskade så vi gick och snackade lite med honom. Det lät väldigt likt kräftfiske i Sverige. Man fick bara fiska under en månad och enligt den här killen så hade de flesta bra ställena blivit utfiskade av de lokala bönderna innan det var premiär.

Vi gjorde klart vår utflykt och åkte tillbaka till vår stuga på bondgården. Fast innan åkte vi till den lokala puben och köpte take-away - söndagsstek med potatis, sås, morötter, blomkål, ärtor och majs.

18 januari,

Mysigt att vakna upp i tältet på den här fina platsen. Conto Campground, Davis Loop, site 5.

Vi har mycket planerat idag och första aktiviteten var att gå på Cape to Cape leden fast söderut. Det var bara att käka lite frukost och ta på sig hikingskorna och ge sig iväg.  Riktigt hett idag och hiken var dammig och gick inåt land.

Tråkig hike

Vi hade tänkt att gå i en timme och sedan vända, men när det bara var bush, bush och bush så bestämde vi oss för att vända tidigare. Precis då ändrade sig skogen till höga Kurriträd och det blev helt magiskt.

Efter hiken hoppade vi in i bilen och åkte till en grotta som ligger i närheten. Lake Cave är en av flera grottor i området, men vi tänker bara besöka en och lotten föll på just Lake Cave eftersom den ska vara den vackraste och den ligger bara 5 min från vår camping. Där fanns ett cafe också, så vi käkade lite lunch där innan det var dags för oss att gå ner i grottan.

Den var riktigt häftig - vi fick vara där nere i nästan en timme. Det är en liten sjö i grottan och två stalaktiter som väger flera ton som hänger från taket. Vackert med ljussättning och allting.

När vi var klara med grottan så hoppade vi in i bilen igen för att åka ner till Hamelin Bay för ett dopp. Det var inte långt och stranden var jättefin. Vi tog ett dopp och tog sedan en promenad längs stranden. Vi kom fram till en båtramp och på andra sidan stod ett gäng folk i vattenbrynet och verkade ha något spännande för sig. Vi gick dit och upptäckte att vattnet var fullt med rockor som kom helt intill stranden. Aha, det var folk som matade dom. Häftigt, Åke klappade en av rockorna.

Rockor överallt i vattnet

Efter vårt möte med rockorna så duschade vi av oss i sötvattensduscharna som fanns lägligt tillgängliga och sen bar det iväg till Boranup drive, en grusväg genom kurriskogen. Så himla fint och mysigt att åka längs den här vägen kantad av jättestora höga träd. Man kanske har någon slags ursprungsapa i sig som bara vill ut och hoppa i trädtopparna.

Tillbaka till campingen så var det bara att åka iväg till campingköket för att laga lite mat. Vi hade köpt kängurufiléer till ikväll och grillade på dom. Vår aboriginieguide borta i Monkey Mia hade berättat att han och hans familj käkade i huvudsak känguru. Jag frågade då hur dom tillagade det. "Ihop med bacon" sa han. Så vi hade ett paket bacon också och vi grillade känguruköttet med bacon över och under. Ett annat par höll också på att laga mat så vi pratade lite och jag berättade att vi hade känguru. Ok, var förberedda på att det blir segt, fick vi som uppmuntran. Det trista var att dom fick rätt - buhu - en av tre bitar var i alla fall ok.

17 januari,

Vi tog det ganska lugnt på morgonen, vi behövde inte vara ute från stugan förrän kl 12.00.Idag styrde vi kosan mot Leeuwin Naturaliste National Park och det var dags att damma av tältet igen.

När vi kom fram till parken så varnade skyltar att det var "Total Fire Ban". Hum, vad innebär det? Man får säkert inte ha lägereld, men hur är det med triangia kök? Vi får nog försöka ta reda på lite. Det är verkligen snustorrt och eukalyptus träd med sin eukalyptus olja brinner superbra, det är därför dom är nojjiga med bränder här.

Vi hittade en jättefin plats och satte upp tältet. Efter det tog vi en hike efter "Cape to Cape leden". Den gick i princip förbi vår camping så det var bara att ta på sig hikingskorna och ge sig iväg. Vi var strax ute vid kusten och följde den norrut och fick fantastisk utsikt över havet och stranden. Vi knallade på i ca en timme tills Åke hoppade en halvmeter rakt upp i luften - en orm!!!! Hjälp! Det här är den tredje ormen vi ser och glädjande nog så har alla tre slingrat iväg från oss så fort dom kunde. Det kändes som det var dags att vända...

Tillbaka i campen så var det ju frågan om vi kunde laga mat i vårt trangia kök eller inte. Vi letade upp campingvärden och frågade. Gaskök var helt ok men inte vårt. Men inga problem, det fanns ett campingkök med grillar och gasplattor så vi kunde laga mat där. Idag hade vi lammfilé som vi grillade på, smidigt och gott. Till den hade vi lite pastasallad från igår. Det kändes som vi hade egen catering när vi åkte bil tillbaka till vår campingplats.

Känguru på besök

Opossum som gömde sig i trädet

På kvällen när det blivit mörkt fick vi finbesök. Vi hade tre opossum som klättrade i träden precis ovanför vårt tält. 

16 januari,

Det blev en slow start idag också.

Våra kompisar pärlhönsen kom på besök idag också

Vid ett-tiden hade vi i alla fall masat oss iväg till en vingård för att få lite lunch. Valet föll på Knee Deep som hade menyvalet "Trust the Chef". Man kunde helt enkelt berätta vad man för mat man inte gillar och ev allergier så fick man en tre eller fem rätters som kocken hittade på.

Det tyckte vi lät himla kul tills vi fick reda på vad det kostade. Hum, kändes lite som att köpa grisen i säcken för en massa pengar. Vi valde istället traditionellt från menyn och vi tog båda lamm.

Först provade vi förstås lite viner. Dom var goda men inget som vi kände för att köpa. Maten var verkligen kanongod med en parmesansås i klickar på tallriken som var helt underbar.

Med runda magar gav vi oss ut och styrde kosan norrut. Vi åkte till en beach på Eagle Bay och slappade och tog det lugnt ett tag.

På vägen tillbaka till stugan stannade vi till och köpte räkor till kvällsmat.

Väl tillbaka på "vår" vingård så provade lite mer viner. Vi provade bla ett rött mosserande vin som vi gillade. Det blev en flaska som vi ska spara till någon fin solnedgång. Vi fick också träffa en schäfervalp på 12 veckor. Medan vi provade viner så busade han runt och provade att tugga på allt möjligt som han hittade bakom disken.

Vi blev kvar ganska länge och pratade med "ägarinnan" och hade trevligt. Det var spännande att få höra hur dom startad vingården och det blev också ganska mycket fotosnack då hennes gubbe också fotograferade. De hade gjort en liknande resa som vi i Usa. Hennes sammanfattning om Usa var - "Fantastic nature, terrible food and terrible wines."

15 januari,

Oj så skönt att få en riktig sovmorgon på länge, länge. När man sover i tält så vaknar man när solen går upp. Så fort tältet hamnar i solen så blir det bastu där inne. De nätter vi bo bott på hotell så har vi haft sådana planer för dagen att vi haft klockan på ringning. Visst är det lite knasigt men idag det kändes som vi hade semester från semestern. Det blev frukost på verandan och vi tittade på papegojor och några roliga pärlhöns som spankulerade förbi.

På eftermiddagen kom vi iväg. Vi tog en liten biltur och åkt först till en gård som gjorde hemgjord glass. De hade en vaniljglass som vunnit priser, inte så ofta man väljer en enkel vanilj när man köper kulglass, men det gjorde jag idag. Görgött - som vi säger i värmland.

Sen åkte vi till Margaret River och hälsade på slaktaren och köpte fyra olika grillspett, två av varje. Det regnade faktiskt lite. Wow det var länge sedan vi såg regn. Därefter åkte vi ut till kusten och söndagskörde lite efter kustlinjen.

När vi kom tillbaka till stugan gick jag en promenad med kameran och tog lite bilder.

På kvällen blev det grillat och Australian Open tennis.

14 januari,

Dags att lämna campingen, men inte utan att ta en bild av den här skylten som hängde ovanför dörren till campingköket. Attans, vi som inte ens hade cykelhjälmar med oss....

Vidare söderut mot Margret River. Men först frissan. Herregud vad skönt det var att nån satte en sax i kalufsen och ansade till håret lite. Helt nöjd kanske jag inte var över klippningen men skit samma, billigt var det i alla fall och för det mesta har man en keps på huvudet i alla fall. Åke klippte sig samtidigt
och han var nöjd. Efter detta var vi redo för förmiddagsfika. Jag tog scones och Åke en muffin.

Vi hade bestämt oss för att kosta på oss en stuga några nätter nu. Jag hittade en som låg på en vinodling till ett ok pris så jag skickade en förfrågan igår kväll. Tyvärr fick vi inget svar så vi bestämde oss för att åka in till Dunsborough och be om hjälp på turistinfon. Precis när vi fått igång tanten att börja leta så ringde dom från vingården och erbjöd oss ett sista-minuten pris. Det slog vi till på och kom överens om att ses kl 1700.

Fish and chips till lunch

Innan dess ville vi utforska omgivningarna norr om Dunsburough. Först styrde vi kosan mot fyren på Cape Naturaliste. Vi blev lite besvikna över att man inte fick gå och och titta på fyren, det gick bara genom att följa med på deras tour. Vi hade inte lust att vänta på nästa tour så vi gick en hike på dryga timmen ut till whale point. Härligt att temperaturen nu var såpass att man kände för att ge sig ut på hike igen. Det var riktigt härligt och vi fick fina vyer både över fyren och ut över havet. Fyren är faktiskt fortfarande i tjänst.

Efter hiken åkte vi tillbaka till D och handlade upp oss på matvaror för ett par dagar. Ikväll blir det räkor. Det ska bli mums. Sen var det dags att bege sig till vingården Becketts Flats och vår stuga. vi åkte nu genom ett bedårande vackert landskap, sån skillnad mot det karga och platta som vi såg norrut. Det tog bara 20 minuter så var vi framme.

Vi blev väl omhändertagna av vår värdinna och det var spännande att åka ut till stugan som låg några hundra meter bortom huvudbyggnaden. Den låg fint med veranda och utsikt över vinodlingarna. Tyvärr såg vi vägen också, men man kan väl inte alltid få allt antar jag.