1 februari,

Wave Rock som vi utforskade igår visade sig ju inte riktigt från sin rätta sida eftersom det var tråkigt väder. Vi satta klockan på 6.00 för att ge stället en chans att visa upp sig. Det kändes som ofarligt eftersom det var spått regn även på morgonen idag, men när klockan ringde och vi tittade ut så sken solen från en klart himmel.

Det var bara att käka lite musli, ta kameran och ge sig iväg till klippan igen. Vi tog några bilder och gick sedan samma hike över klippan som vi gjorde igår fast från andra hållet. Lika magiskt idag och kameran smattrade på. När vi kom ner igen så tog vi nästa hike. Den gick bort till Hippos Yawn, en annan häftig klippa som såg ut som ett stort gap, om man använde lite fantasi.

Wave Roci igen

Roliga mänskliga klippformer på toppen av Wave Rock

Hippos Yawn - ( flodhästens gäspning)

Kl 9.00 var vi tillbaka i stugan, käkade gröt, packade och satt i bilen på väg mot nya äventyr 10.15. Nästa stopp var vid Mulgas Cave. Ett spännande ställe eftersom aboriginerna gjort massor av målningar i grottan och dessutom har en historia om Mulga som bodde i grottan och som var jättestor, vindögd och dödade barn. Historien var mycket mer spännande än själva grottan. Kanske eftersom dom byggt en ful trappa in i grottan.

Efter Mulga hade vi en rejäl körning genom Australiens veteodlingsdistrikt, till en camping i Midland strax utanför Perth.

Vikka åkrar!

Vi hade fler som hörde av sig och ville köpa vår campingutrustning, men ingen riktigt napp ännu. Vi kom fram till campingen strax innan  17.00. Det var en besvikelse. Vi tältare hade bara en liten gräsplätt där vi kunde få vara. Som tur var så fanns där bara ett tält innan och vi valde en fläck med riktigt bra, kraftigt och grönt gräs. Gött, det blir lite mjukare samt att tältet kommer att vara rent och fint när vi säljer det sen.

Hungriga som vi var stack vi iväg för att undersöka Midland. Först åkte vi till mataffären som låg i en stor mall (shopping center). Bara det att det var tvärstängt. En kille som satt i bilen vi parkerat intill sa att det var stängt nu (Döö - det har vi fattat). Jaha - finns det någon annan mataffär som är öppen? frågade vi. Jodå, det fanns det. Vi fick veta vägen dit och till den lokala kinesrestaurangen. Inte för att han någonsin käkat där, men hans tjej brukade hämta mat där ibland. Pizzerian däremot var helt fantastisk, den kunde han rekommendera. Jag kanske ska berätta att det handlade om en kille i en pick-up truck med rakat huvud och tattisar. Men om hans tjej brukar käka där så är stället säkert ok.

Vi åkte dit, fick en portion med extra ris och åkte sen till mataffären och handlade frukostgrejor. Åke satt kvar i bilen och jag sprang in och fixade grejorna vi behövde. När jag kom tillbaka in i bilen så förstod jag genast att något var på tok. "Joooo", sa Åke. "Jag kollade precis hyrbilspapperen, vi ska lämna in hyrbilen imorgon kl 11.00". Den var vi inte riktigt med på, vi hade tänkt oss att det var i övermorgon och planerat för detta. Det var på ett sätt inte bra, men på ett annat sätt superbra att vi fått reda på nu och inte imorgon, typ efter kl 11.00. Den andra grejen som var lite jobbig var att Hertz nere på stan inte var öppen på söndagar, så vi skulle bli tvungna att lämna in bilen på flygplatsen. Just nu var vi ca 20 min från flygplatsen så det var ju bra. Men å andra sidan så hade vi bilen full med grejor och det hade ju varit smuttigt om vi hade kunnat lämna dom på ett hotell INNAN vi lämnade bilen. UUUURK! Det här blev jobbigt! Om någon bara hade velat köpa våra campinggrejer först, så hade sluppit släpa runt på dom......

Nåja, det måste ordna sig på något sätt. Först käkade vi kinamaten, supergod, och sedan bokade vi boende för dom två sista nätterna på Travelodge nere i downtown Perth. Det kommer att bli en jobbig dag imorgon med att packa sakerna så gott det går. Lämna bilen, med bucklan på fronten och få en dödsdom på vad det kommer att kosta. Sen på något sätt, skulle vi behöva komma in på flygplatsen och prata med KLM för att få med oss en extra väska på flyget hem, sen få tag på en taxi som kan ta oss och alla sakerna till hotellet. Men det är ett bekymmer för imorgon. Sista natten i vårt tält, det kändes lite vemodigt.