4 februari,

Hemfärd idag, buhu! Men även mysigt. Får väl erkänna att det är vissa saker man börjat sakna. Det mest otippade jag saknat är nog min garderob. Är man begränsad till typ samma fem toppar om och om igen i fyra månader så tröttnar man rätt ordentligt på dom. Några andra skor ska bli härligt också. Efter flippflopparnas död så har jag bara mina rejäla hiking boots (med hål i) och mina sketchers kvar. Dvs det är bara sketchersarna kvar som vardagsskor och dom är bra slitna, dammiga och välanvända vid det här laget.

Mest saknat är såklart familj och alla goa kompisar. Tack till er som hängt med på vår resa genom bloggen. Det har värmt att se att besöksräknaren tickat på och vi har glatt oss och fnissat åt allas kommentarer. Det ska bli kul att ses igen på riktigt snart!!!!

Sista dagen blir en heldag. Vårt flyg går inte förrän 23.30 och vi ville så klart utnyttja denna dag till fullo. Vi hade därför planerat att åka iväg till Penguin Island strax utanför Rockingham. Först kollade vi upp med receptionen om vi kunde lämna vår väskor i förvaring och om vi möjligen kunde få duscha innan vi stack till flygplatsen. Gissa om vi blev förvånade när det visade sig att tjejen i receptionen var svenska. Inga problem med väskorna, dom hade väskförvaring. Dusch hade dom tyvärr inte, men Adina (deras systerhotell) hade spaavdelning och gym hon kunde ringa dit och höra om vi kunde få göra det där. Adina - det var ju där vi bodde våra första fyra nätter i Perth och som haft en av våra väskor i förvaring hos i 6 veckor.

Med både förvaring och personlig tvagning fixat stack vi iväg till tågstationen, hittade fram linjen till Rockingham och gav oss iväg. Väl framme där, missade vi bussen precis och fick vänta urtråkiga 50 minuter på nästa. När vi kom fram till färjelägret så kom vi å andra sidan precis för att kasta oss på en färja som också gjorde en liten tour för att man skulle få titta på en koloni med sjölejon och en häckningplats för pelikaner. Solen sken och det var rätt varmt så det var gött att komma ut på havet.

Färjelägret på Penguin Island - inte långt från fastlandet i bakgrunden

När vi kom fram till själva ön så kom vi precis till sista matningen av dom 8 dvärgpingvinerna dom har i fångenskap (gamla eller oförmögna att ta hand om sig själva så därför inte återutsläppta i det fria.) Ön är också hem till en koloni vilda pingviner och med lite tur så kunde man även träffa på några av dom.

Sjölejon

Dvärgpingvin

Gulliga små rackare

Vi var bra badsugna efter pingvinmatningen och Åke hade hittat bästa stället för snorkling (vi hade behållit en mask och snorkel). Det är ju också sjukt - vi hade hela beachen för oss själva. Innan det var dags att åka tillbaka så hade vi också turen att få se en vild pingvin som satt i skuggan av en trapp strax in närheten av pingvinhuset. Den var helt orädd så vi kunde ta några närbilder.

Hemresan gick finfint utan all för lång väntan mellan byten av färja, buss och tåg. Tillbaka i Perth gick vi först och käkade lite mat, gjorde en sista shopping och sedan till Adina. Vilket vänligt mottagande vi fick där! Tjejen i receptionen kände igen oss sen sist och hon fixade så vi fick ett outhyrt rum att duscha i. Vi fick tillgång till rummet tills det var dags för oss att åka utan någon kostnad. "Ta det lugnt, kolla lite på tv om ni vill". Hur snällt var inte det!! Känns verkligen som vi fått valuta för det boendet.

Sen var det bara att knalla bort till Travelodge, byta till reskläder och ta en taxi till flygplatsen. I tullen fick jag tillbaka skatten på kamerautrustningen jag redan tyckt jag fått till kanonpris. Nästan 2000 kr, sjukt nöjd över detta. Vem hade anat att Oz skulle vara stället att shoppa kamera på?

Planet var i tid och utan några ytterligare äventyr var vi på väg hem till Svedala igen.

3 februari,

Idag hade vi bestämt oss för att göra olika saker. Jeanette ville få fria tyglar och shoppa loss och Åke vill hyra cykel och ge sig ut på upptäcksfärd. Perfekt - tyckte båda. Heldag för sig själv - vi bestämde att träffas 17.30 på hotellet. Killen som skulle köpa våra campingsaker skulle komma kl 18.00.

Det var verkligen supermysigt att knalla runt i affärerna i Perth. På samma sätt som i Melbourne så är butikerna långsmala och man går lätt vilse i mysiga hemliga gränder kantade av caféer och småaffärer. Hela Perth är en blandning av gammalt och nytt, ett helt centrum som är "shabby shick" skulle man kunna säga.

Åke å sin sida cyklade längs Swan River ner till Fremantle och tillbaka. Det blev en tur på dryga 6 mil och han fick lite känning av äventyr då rök från en nykläckt skogsbrand blåste in över Fremantle.

Perth från andra sidan av Swan River

Båda var nöjda och glada med sina dagar när vi träffades på hotellrummet och plockade ihop grejerna vi skulle sälja. Killen (kommer inte ihåg vad han hette) hade lite svårt att hitta till vårt hotell, men allt gick bra och jag tror nog att alla parter var nöjda och glada med affären.

Väntar på vår köpare av campinggrejer- hoppas bara han kommer

150 glada laxar rikare

Vi hade först planerat att gå ut och käka den här sista kvällen, men vi var båda så himla trötta efter vår dag att vi egentligen inte kände för det. Vår balkong (över hotellets restaurang och med utsikt över Hay Street och lagom med folkliv) var ju så himla mysig så vi bestämde oss för hämtmat.

Med penningstinna fickor från vår försäljning (nja, kanske lite att ta i) knallade vi iväg till närmaste Bottle Shop och köpte skumpa (Oyster Bay sparkling) och sen slank vi in på en japansk restaurang, Jaws, för att ta med lite take-away. Först trodde vi inte att dom hade "ta med" mat, alla gäster satt på rad i en lång loop. Maten kom farande på ett litet löpande band, typ två sushibitar på varje tallrik. Tallrikarna hade olika färger som representerade vad maten kostade. Gästerna kunde förse sig själva när något som såg smarrigt ut kom susande förbi. Sen fick man själv hålla ordning på vad man skulle betala genom att dra ett streck på ett papper för det man tog. Tex 2 gröna och en röd. Vi som skulle hämta fick också plocka från rullbandet. Vi tog tre olika sushigrejer och sen beställde vi Chicken Teriyaki från menyn. (Varma grejer kom inte på rullbandet).

Drive-Through spritaffär. Smidigt och bra, bara att lasta in ölkartongerna direkt i bagaget.

Åh, himlar var gott allt var! En måltid att komma ihåg länge och en perfekt avslutning på vår semester.

2 februari,

Vi slog upp våra blå och tittade upp i tälttaket för sista gången. Hur skulle det gå idag. Tankarna snurrade runt hur man skulle kunna packa ihop rubbet på bästa sätt. Få se nu.... en stor väska - börja med att fylla upp den. Sen har vi ju 48 liter kylbox som är i stort sett tom på mat. Den kan man ju fylla på med saker också. Fasen också att vi ännu inte sålt våra campinggrejer. Kanske man skulle kunna bli av med åtminstone bord och stolar här. Det skulle vara toppen.

Vi hade satt klockan på 6 så vi skulle hinna packa ihop allt och hinna till flygplatsen innan 11. När jag gick bort på toa spanade jag in en kille som städade runt sin husvagn. Han hade en stol, men sen stod resten av hans grejer runt omkring den. Han skulle ju behöva ett bord, eller hur?

Under frukost samlade jag mod, kanske man helt enkelt skulle fråga honom. Fasen vi säljer ju billigt. Andra kandidater spanade vi in ett tält till vänster om oss. Där bodde några backpacker tjejer. Kanske lite svårt för dom eftersom dom inte hade någon bil. På andra sidan om oss bodde en kille som kom in sent igår kväll och slog upp en swag. Det brukar å andra sidan vara minimalister som går swag style.

Nä, nu gäller från tanke till handling. Jag gick bort till killen med husvagnen med vårt erbjudande men fick bara "Thanks, I´m alright". Han tittade på mig som jag erbjöd min sista tillgång för att få några kronor till mat. Kanske inte så konstigt när man tänker efter. Håret på ända, osminkad, kanske lite frukost mellan tänderna, skrynkliga kläder. Min bästa hemlös-style. Det var nog tur att jag inte blev rapporterad till kontoret.

Åke lyckades bättre med killen i swagen. Han köpte bordet för 20 dollar. Vi försökte ge bort stolarna men han ville inte ha dom. Jag lyckades i alla fall pracka på honom vår lilla matta som vi norpade bland kvarlämnade saker i husbilar på Nya Zeeland. Perfekt för honom att sätta sina fossingar på när han går in/ut ur sin swag. Vi har haft mycket glädje av den lilla gröna mattan.

När allt var packat hade vi:

En stor väska
Två ryggsäckar
En kylbox 48 liter
Ett tält
Två campingstolar
En axelväska
Två liggunderlag

Innan vi kommer till vårt rum i centrala Perth så ska vi till flygplatsen och lämna tillbaka hyrbilen. Fixa med bucklan på bilen - kommer säkert att ta tid och vi måste säkert in på nåt kontor. Samt försöka hitta KLMs kontor för att boka en extra väska till hemresan. Få tag på en taxi och ta oss till Traveloge. Urk att dra runt på ett helt bohag.

Det var tyst i bilen när vi körde mot flygplatsen, vi var redo för combat. Väl framme på flygplatsen så var det ingen som kollade bilen. Åke fick säga till att vi haft en olycka. "Åh, jaha - ja då får ni nog gå och snacka med dom inne på kontoret." "Skulle vi kunna få lämna kvar våra saker i bilen under tiden?" Inga problem!
Sen gick allt så himla smidigt! Vi flöt fram på skinksvålen igen. Tjejer på Hertz trodde inte det skulle bli så dyrt, vi kunde nog räkna med att klara oss under tusen dollar. Dom tog en deposition så klart, men vi kan räkna med att få pengar tillbaka. Dessutom trodde dom att vår reseförsäkring säkert skulle täcka. Med tanke på att försäkringen skulle gått på fyrahundra och att det säkert skulle kommit till en självrisk så känns det som vi kommer undan okej.

Sen lät dom oss ta hyrbilen bort till den internationella terminalen där dom olika flygbolagen har sina kontor. Vi kunde lämna in bilen där istället. När vi kom fram dit så såg vi att taxibilarna stod uppradade 100 meter bort från Hertz parkering. Vi lämnade grejerna i bilen igen och gick in på flygplatsen för att hitta KLM. Ren tur kom vi in precis på rätt ställe. Vi kom direkt på kontoren. Det är ju söndag idag så de flesta var stängda, men Cathy var öppet och det var med dom vi skulle flyga från Perth till Hong Kong. Vi gick in och pratade med dom. Super trevliga där också. Dom fixade allt till oss, samt bytte säten på flyget så vi fick sitta tillsammans vi ett fönster istället för på olika ställen. Flyt!! Inte nog med det. På vägen tillbaka till hyrbilen hittade vi en kvarlämnad vagn som vi tog och kunde lätt transportera våra grejer bort till taxibilarna.

Väl på Traveloge (klockan var bara 12) så kunde dom checka in oss direkt OCH vi blev uppgraderade till ett rum med balkong!!!
FLYT! När vi helt plötslig insåg att allt som vi gruvat oss för hade gått så himla bra så trodde vi inte att det var sant. Detta måste firas!! Vi tog var sitt glas rödvin på vår fina balkong och pustade ut!!

När vi slappat klart knallade vi bort till Adina (första hotellet vi bodde på i Perth) och hämtade väskan vi lämnade där till förvaring. Glad och trevlig personal och vi fick vår väska utan att det kostade något, trots att vi checkat in på ett annat hotell de här sista nätterna. FLYT!

Så himla skönt när vi kom tillbaka till Traveloge och nu hade alla våra saker samlade på ett ställe.

Telefonen ringde och en kille vill köpa alla våra campingsaker. FLYT!

Vi var så nöjda! Vi bestämde oss för att ta en promenad. Vi kom väl ca ett kvarter då vi fick syn på en mysig pub med lagom mycket folk som satt och såg ut att ha trevligt. FLYT! Vi slank in och tog en öl.

Sen gick vi vidare ner till Swan River och parken där och spanade in hotellet vi bodde på för dryga 10 år sedan, då vi var i Perth första gången.

På kvällen gick vi ut och käkade på en indisk restaurang och provade 8 olika små rätter. Spännande och allt var supersmarrigt.

Väldigt nöjda med dagen slöt vi våra blå.

1 februari,

Wave Rock som vi utforskade igår visade sig ju inte riktigt från sin rätta sida eftersom det var tråkigt väder. Vi satta klockan på 6.00 för att ge stället en chans att visa upp sig. Det kändes som ofarligt eftersom det var spått regn även på morgonen idag, men när klockan ringde och vi tittade ut så sken solen från en klart himmel.

Det var bara att käka lite musli, ta kameran och ge sig iväg till klippan igen. Vi tog några bilder och gick sedan samma hike över klippan som vi gjorde igår fast från andra hållet. Lika magiskt idag och kameran smattrade på. När vi kom ner igen så tog vi nästa hike. Den gick bort till Hippos Yawn, en annan häftig klippa som såg ut som ett stort gap, om man använde lite fantasi.

Wave Roci igen

Roliga mänskliga klippformer på toppen av Wave Rock

Hippos Yawn - ( flodhästens gäspning)

Kl 9.00 var vi tillbaka i stugan, käkade gröt, packade och satt i bilen på väg mot nya äventyr 10.15. Nästa stopp var vid Mulgas Cave. Ett spännande ställe eftersom aboriginerna gjort massor av målningar i grottan och dessutom har en historia om Mulga som bodde i grottan och som var jättestor, vindögd och dödade barn. Historien var mycket mer spännande än själva grottan. Kanske eftersom dom byggt en ful trappa in i grottan.

Efter Mulga hade vi en rejäl körning genom Australiens veteodlingsdistrikt, till en camping i Midland strax utanför Perth.

Vikka åkrar!

Vi hade fler som hörde av sig och ville köpa vår campingutrustning, men ingen riktigt napp ännu. Vi kom fram till campingen strax innan  17.00. Det var en besvikelse. Vi tältare hade bara en liten gräsplätt där vi kunde få vara. Som tur var så fanns där bara ett tält innan och vi valde en fläck med riktigt bra, kraftigt och grönt gräs. Gött, det blir lite mjukare samt att tältet kommer att vara rent och fint när vi säljer det sen.

Hungriga som vi var stack vi iväg för att undersöka Midland. Först åkte vi till mataffären som låg i en stor mall (shopping center). Bara det att det var tvärstängt. En kille som satt i bilen vi parkerat intill sa att det var stängt nu (Döö - det har vi fattat). Jaha - finns det någon annan mataffär som är öppen? frågade vi. Jodå, det fanns det. Vi fick veta vägen dit och till den lokala kinesrestaurangen. Inte för att han någonsin käkat där, men hans tjej brukade hämta mat där ibland. Pizzerian däremot var helt fantastisk, den kunde han rekommendera. Jag kanske ska berätta att det handlade om en kille i en pick-up truck med rakat huvud och tattisar. Men om hans tjej brukar käka där så är stället säkert ok.

Vi åkte dit, fick en portion med extra ris och åkte sen till mataffären och handlade frukostgrejor. Åke satt kvar i bilen och jag sprang in och fixade grejorna vi behövde. När jag kom tillbaka in i bilen så förstod jag genast att något var på tok. "Joooo", sa Åke. "Jag kollade precis hyrbilspapperen, vi ska lämna in hyrbilen imorgon kl 11.00". Den var vi inte riktigt med på, vi hade tänkt oss att det var i övermorgon och planerat för detta. Det var på ett sätt inte bra, men på ett annat sätt superbra att vi fått reda på nu och inte imorgon, typ efter kl 11.00. Den andra grejen som var lite jobbig var att Hertz nere på stan inte var öppen på söndagar, så vi skulle bli tvungna att lämna in bilen på flygplatsen. Just nu var vi ca 20 min från flygplatsen så det var ju bra. Men å andra sidan så hade vi bilen full med grejor och det hade ju varit smuttigt om vi hade kunnat lämna dom på ett hotell INNAN vi lämnade bilen. UUUURK! Det här blev jobbigt! Om någon bara hade velat köpa våra campinggrejer först, så hade sluppit släpa runt på dom......

Nåja, det måste ordna sig på något sätt. Först käkade vi kinamaten, supergod, och sedan bokade vi boende för dom två sista nätterna på Travelodge nere i downtown Perth. Det kommer att bli en jobbig dag imorgon med att packa sakerna så gott det går. Lämna bilen, med bucklan på fronten och få en dödsdom på vad det kommer att kosta. Sen på något sätt, skulle vi behöva komma in på flygplatsen och prata med KLM för att få med oss en extra väska på flyget hem, sen få tag på en taxi som kan ta oss och alla sakerna till hotellet. Men det är ett bekymmer för imorgon. Sista natten i vårt tält, det kändes lite vemodigt.

31 januari,

Första gången vi råkat ut för regn när vi tältat på hela semestern. Vi hade satt klockan på 6.30 och när vi tittade ut ur tältet så var det till en grå och mulen himmel. Det mullrade lite i perferin. Strunt i frukost osv, här gäller att få ner tältet innan det börjar regna. Vi hann precis till dom första dropparna kom.

Det blev frukost i campers kitchen eftersom det droppade ute fortfarande. Vi var himla nöjda med campingen Paradise Beach synd att det var dags att dra vidare. Det enda tråkiga var att mina älskade
flippfloppar stannade kvar i paradiset. Närmare 13 år gamla så gick remmen mellan tårna av på den ena. Buhu! Jag fick ha begravning i soptunnan utanför köket....

Idag styrde vi kosan mot Wave Rock strax utanför Hyden (ca 35 mils körning). Vi fick några sms från folk som var intresserade av våra campinggrejer. Roligt! Dock ingen som var redo att slå till direkt. Vi fick förfrågan om fler bilder så vi stannade i en liten håla, storgatan helt tom på folk, tog ut grejerna och fotade samt lade upp dom här på bloggen.

Hoppsan!

Igår hade vi handlat lunch på en pub i en annan håla vi körde förbi. Jag tog kycklingbröst med avokado och svamp toppat med ost och Åke valde "Snags in curry" som visade sig vara korvbitar i brunsås och ris. Åke hade lite mat kvar sedan igår (konsigt, eller hur?). Kan kanske bero på att korv delat
i tre bitar i en brunaktig sås ser lite ut som bajskorvar i brunsås. Kallt och en dag senare - bajskorv i brungegga. Vi har fått några goa garv åt denna maträtt.

Fikastopp Stokes National Park

Dagen fortsatte att vara mulen. När vi kom fram till campingen i Wave Rock så singlade vi slant om vi skulle bo i tält eller ta en stuga. Fem kast med pengen gav klara besked om att ta stugan. Tjejen i receptionen tyckte vi valde rätt. "Severe weather warning" gällde i området för kvällen och natten.

Vi skyndande oss för att titta på klippan innan regnet skulle komma. (Vi såg både regn och åska i horisonten).

Riktigt häftig klippa och vi hittade att man kunde gå runt och upp på klippan också. Med åska på ingång kändes det väl kanske lite tveksamt, men vi gick upp i alla fall. Vilken utsikt! Vi kunde se de olika väderområdena runt omkring oss. Det var en superfin liten hike upp över klippan. Intressant också att man samlar ihop regnvattnet som faller på klippan och leder ner det till en liten damm som sen försörjde
Hyden med dricksvatten.

Wave Rock

Vattenreservoir

Åke på toppen av Wave Rock

Vi klarade oss från regn men det var ändå skönt att ha en stuga att bo i inatt. Vi satt ute på verandan och njöt, hörde åskmullret och lite dripp dropp på taket.

30 januari,

Flyttdag igen. Nu är det inte många nätter kvar och sista tiden i Perth kommer vi inte att campa. Därför började vi dagen med att fixa till "Till Salu" lappar där vi satte ut tält, kylbox, bord och stolar till försäljning i förhoppning om att någon på campingen skulle nappa.

Tyvärr var det bara en okänslig ranger som nappade - fast på fel sätt. "Vet ni inte om att det är förbjudet att sätta ut lappar till försäljning i Nationalparkerna här i Australien??" "Nääää" - det hade vi ingen aning om. Det trollet hade tagit ner våra lappar - vilken tråkig typ! Åke ville sätta upp en igen, men jag tyckte det skulle bli för pinsamt om han kom tillbaka, och ev dyrt också..

Vi fick åka därifrån med alla våra saker i behåll. Först var det fikastopp vid Thistle Cove. Det kom in så superhäftiga vågor där och det är mysigt att bara sitta och titta på när dom rullar in och splaschar upp mot klipporna.

Sedan var det baddags. Vi åkte till Hellfire Bay och badade i det turkosblå vattnet på den knallvita stranden.

Stranden Hellfire Bay

Slut på slappandet. Vi åkte vidare in till Esperance och käkade lunch. Samtidigt lade vi ut våra saker till försäljning på gumtree.com.au. (Australiens motsvarighet till Blocket) samt på en backpackersida på webben. Nu kommer väl telefonen att ringa knapparna av sig, eller?

Mätta och belåtna körde vi iväg för att åka på "Great Ocean Drive" en underskön väg längs kusten och som sen slingrar sig tillbaka till Esperance via Pink Lake, men den här sjön var inte rosa längre. En storm hade sköljt in massor av nytt vatten så salthalten blev för dålig och bakterierna som gjorde att sjön blev just rosa dog ut och så blev sjön blå igen. Dom räknar med att det kan bli en turistattraktion igen om ca 5 år.

Nu har vi slagit upp tältet igen på en camping strax utanför Esperance. Vi har frågat om lov om att få sätta upp lappar om försäljning, och det gick bra. Nu har vi home stageat tältet, Åke satte in sin mugg med kaffe så det ska doft gott kaffe när dom tittar in i tältet. Jag har lagt in några saker bara
så folk kan tänka sig sina egna saker där istället (Nää, nu skojar jag!). Tyvärr har rusningen inte börjat ännu....

Camping gear for sale.