31 januari,

Första gången vi råkat ut för regn när vi tältat på hela semestern. Vi hade satt klockan på 6.30 och när vi tittade ut ur tältet så var det till en grå och mulen himmel. Det mullrade lite i perferin. Strunt i frukost osv, här gäller att få ner tältet innan det börjar regna. Vi hann precis till dom första dropparna kom.

Det blev frukost i campers kitchen eftersom det droppade ute fortfarande. Vi var himla nöjda med campingen Paradise Beach synd att det var dags att dra vidare. Det enda tråkiga var att mina älskade
flippfloppar stannade kvar i paradiset. Närmare 13 år gamla så gick remmen mellan tårna av på den ena. Buhu! Jag fick ha begravning i soptunnan utanför köket....

Idag styrde vi kosan mot Wave Rock strax utanför Hyden (ca 35 mils körning). Vi fick några sms från folk som var intresserade av våra campinggrejer. Roligt! Dock ingen som var redo att slå till direkt. Vi fick förfrågan om fler bilder så vi stannade i en liten håla, storgatan helt tom på folk, tog ut grejerna och fotade samt lade upp dom här på bloggen.

Hoppsan!

Igår hade vi handlat lunch på en pub i en annan håla vi körde förbi. Jag tog kycklingbröst med avokado och svamp toppat med ost och Åke valde "Snags in curry" som visade sig vara korvbitar i brunsås och ris. Åke hade lite mat kvar sedan igår (konsigt, eller hur?). Kan kanske bero på att korv delat
i tre bitar i en brunaktig sås ser lite ut som bajskorvar i brunsås. Kallt och en dag senare - bajskorv i brungegga. Vi har fått några goa garv åt denna maträtt.

Fikastopp Stokes National Park

Dagen fortsatte att vara mulen. När vi kom fram till campingen i Wave Rock så singlade vi slant om vi skulle bo i tält eller ta en stuga. Fem kast med pengen gav klara besked om att ta stugan. Tjejen i receptionen tyckte vi valde rätt. "Severe weather warning" gällde i området för kvällen och natten.

Vi skyndande oss för att titta på klippan innan regnet skulle komma. (Vi såg både regn och åska i horisonten).

Riktigt häftig klippa och vi hittade att man kunde gå runt och upp på klippan också. Med åska på ingång kändes det väl kanske lite tveksamt, men vi gick upp i alla fall. Vilken utsikt! Vi kunde se de olika väderområdena runt omkring oss. Det var en superfin liten hike upp över klippan. Intressant också att man samlar ihop regnvattnet som faller på klippan och leder ner det till en liten damm som sen försörjde
Hyden med dricksvatten.

Wave Rock

Vattenreservoir

Åke på toppen av Wave Rock

Vi klarade oss från regn men det var ändå skönt att ha en stuga att bo i inatt. Vi satt ute på verandan och njöt, hörde åskmullret och lite dripp dropp på taket.

30 januari,

Flyttdag igen. Nu är det inte många nätter kvar och sista tiden i Perth kommer vi inte att campa. Därför började vi dagen med att fixa till "Till Salu" lappar där vi satte ut tält, kylbox, bord och stolar till försäljning i förhoppning om att någon på campingen skulle nappa.

Tyvärr var det bara en okänslig ranger som nappade - fast på fel sätt. "Vet ni inte om att det är förbjudet att sätta ut lappar till försäljning i Nationalparkerna här i Australien??" "Nääää" - det hade vi ingen aning om. Det trollet hade tagit ner våra lappar - vilken tråkig typ! Åke ville sätta upp en igen, men jag tyckte det skulle bli för pinsamt om han kom tillbaka, och ev dyrt också..

Vi fick åka därifrån med alla våra saker i behåll. Först var det fikastopp vid Thistle Cove. Det kom in så superhäftiga vågor där och det är mysigt att bara sitta och titta på när dom rullar in och splaschar upp mot klipporna.

Sedan var det baddags. Vi åkte till Hellfire Bay och badade i det turkosblå vattnet på den knallvita stranden.

Stranden Hellfire Bay

Slut på slappandet. Vi åkte vidare in till Esperance och käkade lunch. Samtidigt lade vi ut våra saker till försäljning på gumtree.com.au. (Australiens motsvarighet till Blocket) samt på en backpackersida på webben. Nu kommer väl telefonen att ringa knapparna av sig, eller?

Mätta och belåtna körde vi iväg för att åka på "Great Ocean Drive" en underskön väg längs kusten och som sen slingrar sig tillbaka till Esperance via Pink Lake, men den här sjön var inte rosa längre. En storm hade sköljt in massor av nytt vatten så salthalten blev för dålig och bakterierna som gjorde att sjön blev just rosa dog ut och så blev sjön blå igen. Dom räknar med att det kan bli en turistattraktion igen om ca 5 år.

Nu har vi slagit upp tältet igen på en camping strax utanför Esperance. Vi har frågat om lov om att få sätta upp lappar om försäljning, och det gick bra. Nu har vi home stageat tältet, Åke satte in sin mugg med kaffe så det ska doft gott kaffe när dom tittar in i tältet. Jag har lagt in några saker bara
så folk kan tänka sig sina egna saker där istället (Nää, nu skojar jag!). Tyvärr har rusningen inte börjat ännu....

Camping gear for sale.

29 januari,

Heldag i Cape Le Grand National Park. Efter frukost så hoppade vi i bilen och åkte och utforskade de olika stränderna i parken.

Besökare på campingen

När vi kom till Le Grand Beach så var det dags för lunch. Det blev ostmackor, några torkade fikon och cashew nötter. Solen skiner idag men det blåser kalla
sydliga vindar. Åke ville bada. Jag var helt tagen av vågorna som brände in mot stranden med vattenrök och buller. Medan han badade passade jag på fotografera. Jag borde ha tagit årets vågbild för jag satt och plåta vågor en bra stund. Under tiden plaskade Åke runt i vågorna och lekte torktumlare. Vilket vattendjur!

Man kan se Åke som en liten svart prick nere till vänster.
Klicka bilden för att förstora.

Häftiga vågor

Efter lunchen åkte vi till en annan strand - Hellfire hette den. Men den låg nog närmare paradiset än helvetet skulle nog jag vilja säga. Väldigt fina stränder här.

Nu var det dags att bestiga Frenchman Peak. Jag kände mig inte jättesugen för mina knän är stela och ömma sedan förra hiken.  Vi satte av i alla fall. Men det visade sig vara jättebrant rätt upp, ungefär som dödensbranten vid Peak Head - fast här var ytan knöglig så det var inte riktigt lika otäckt. Jag tycket i alla fall att det blev för mycket speciellt som knäna ömmade och gjorde ont och man inte kunde se hur långt det skulle fortsätta på samma sätt. Jag vände och Åke fick ensam svara för att det blev en svensk
flagg på toppen, medan jag gick tillbaka till bilen och surade. Det är INTE roligt att vända innan man är uppe på toppen.

Frenchman Peak

När jag kom ner tillbaka till bilen så såg jag Åke vinka där uppe på toppen. Hej, hej!

Självporträtt på toppen

Utsikt från Frenchman Peak

Åke kom tillbaka med ett brett leende och berättade allt om hur fantstisk utsikten hade varit där uppe. Det hade varit täckning också så han hade passat på att söka lite efter boende i Perth, sista nätterna innan vi reser hem. Priserna hade sjunkit lite nu i alla fall. vi får hoppas att vi hittar nåt som kan bli lite billigare.

Efter bergsbestigningen åkte vi tillbaka till vårt tält. Vi duschade, värmde på av köttfärssåsen och käkade lite middag. När solen går ner får man sätta på sig både långbyxor och varm tröja. Det har börjat blåsa igen, men vi är som tur är ganska väl i lä.

Trodde att alla äventyr för dagen var avklarade när vi kröp ner i sovsäckarna men ICKE! Hjälp! En jättespindel i taket på tältet. Det var några kittlande sekunder innan vi konstaterade att det satt på utsidan. Det ska mycket till för att det blir nån toatur i natt kan jag säga.

Spindeln - nästan omöjlig att fota men du kanske kan ana några ben??

28 januari,

Uppstigning 7.30. Åke hade gått upp lite tidigare och höll på att packa ihop sovsäck och underlag när jag vaknade. Urk, urk det var bara att göra lika. Frågade om han hade kollat däcket och det hade han. Det var inte bra men det fanns fortfarande kvar tillräckligt för att köra med. Skönt!

Vi fixade frukost och sen stack Åke iväg till däckmeken. Jag läste bok, plockade lite och diskade. Jag hann precis klart när Åke kom tillbaka i triumf och visade upp en liten, liten, krokig spik som var syndaren som punkterat vårt däck. Total kostnad 35 AUS, så det var inget att hetsa upp sig för. Vilken tur vi ändå hade! Skulle vi nu nödvändigt få punktering så fick vi det ju på rätta stället.

Bilen hos däckdoktorn

Nöjda och glada åkte vi in till Esperance och pratade med turistinfon, fixade lite fika och lunchmackor. Till kvällsmat köpte vi laxkotletter. Vi hade kollat upp att det fanns BBQ på campingen vi skulle till idag.

Sedan bar det iväg ut till Cape Le Grand Nationl Park och till campingen i Lucky Bay. Vi hade skyhöga förväntningar på den här campingen och blev nog faktiskt jättebesvikna när vi väl kom fram. För oss tältare var det ett ganska litet, sandigt område som redan var ganska fullt med tält.

Nåja, bara att inse att det kommer att vara nära till närmaste granne och göra det bästa av situationen. Vi slog upp vårt tält mellan Holland och Nya Zeeland och annekterade ett område vid sidan av det med våra stolar.

Vi satt ett tag i stolarna och läste bok och slappade. Sen kände vi att vi väl ändå måste göra något. vi tog på oss hikingskorna och gick iväg mot Thistle Cove ca en timmes promenad bort längs kusten. Åh, det var helt bedårande vackert! Det var en jättefin hike helt enkelt. När vi kom fram till Thistle Cove så kom vågorna instormade med fart och slog in mot klipporna så vattnet sprutade. Sen gick vi och tittade på själva stranden. Kritvit sand, turkost vatten - ja paradisvackert helt enkelt.

Lucky Bay - jättefin strand, tråkig camping

Havet kokade i Thistle Cove

Jag fotar en ödla

Vi traskade tillbaka och var nästan framme då Åke påtalade att vi ju faktiskt inte sett någon känguru idag. Vi tittade upp och där satt lille skutt. Ha, ha vilket sammanträffande.

Jag fotar Lille Skutt

Tillbaka i campen så grillade vi till laxen, kokade ett paket pasta Alfredo och piffade upp detta med en burk majs och några körsbärstomater.

Nu sitter vi i mörkret med våra pannlampor och med två stearinljus. Åke läser sin bok och det är ganska svalt. Vågorna mullrar i bakgrunden och man ser ljus här och där från dom andra camparna, samt hör hur det pratar. Rätt mysigt ändå....

27 januari,

Tråååkigt! Idag ska vi lämna vår fina stuga och bli hemlösa igen. Det är lite pyssel med att komma iväg när man ska packa in allt i bilen. Kl 11.00 var vi klara och vi hade tagit adjö av vårt trevliga och snälla värdpar, Ron och Merrilyn och hunden Rosie.

Jag och Rosie (som funderar mer på vad som kan finnas på diskbänken än på fotografering)

Vi ska åka till Esperance idag och dit är det en resa på 48 mil. Milen rullade på och vid fyratiden var vi framme. Vi tänkte åka vidare ut till en nationalpark och campa inatt så planen var att bara ta ut kontanter och handla lite matvaror i Esperance och sen dra vidare.

När vi parkerade utanför mataffären och kom in i affären så kom jag på att jag hade glömt inköpslistan i bilen. När jag kom fram till bilen så frågade en kille om det var min bil. "Öh, jaa". Han pekade på framdäcket "Jag skulle nog fylla på lite luft i däcket".

Det är väl ändå inte SANT! Hur mycket otur kan man ha på en semesterresa. Vi kände oss orättvist behandlade av omständigheterna eller vem/vad det nu är som har hand om allt som händer. Som tur var låg det en mack vägg i vägg med mataffären. Efter vi handlat åkte vi dit och fyllde i luft. Idag är det ju helgdag i Australien (det var Australia Day igår) så det är nog rätt kört att få tag på en verkstad.

Vi ville inte åka ut i bushen med osäkert däck utan tog in på en camping strax utanför stan. Imorgon får vi försöka få koll på däcket.

Nu är klockan halv tio och Åke har precis kollat på däcket. Det ser faktiskt ok ut. Vi får se hur det ser ut imorgon...

26 januari,

Idag har Åke lagt upp schemat och det blir en fullsmockad dag. Tyvärr ser det lite halvmulet ut, men det gör ju å andra sidan att det inte blir så himla varmt.

Jag började dagen med en fotografisk expedition i trädgården där vi bor.

Rosella

Sen tog som sagt Åke befälet och vi skulle börja med en hike till Peak Head. En hike på ca två timmar tur och retur.

Dit ska vi idag

Vi knallade på utan problem ända tills vi kom fram till själva slutet av hiken. Det var ungefär som en stor stenkula och man skulle bara gå rakt upp för berget fast det var superbrant. Man fick visserligen jättebra fäste med skorna men när det bara blir för brant så hjälper ju inte det. Det var med bultande hjärta och genomblöta strumpor jag tog mig upp.

Jag i nära döden läge

När vi kom fram fick vi en jättefin utsikt över kustlinjen och havet och man kände sig så himla stolt över att man ändå vågade kravla sig upp. Det var ju himla bra allt tills man kom på att man ju skulle ner samma väg. Hjäääälp! Vi gick med små, små steg och på tvären, men det gick bra.

Åke på toppen

Nästa besök blev till en fin strand - Salmon Holes. Tyvärr ingen sol...

Salmon Holes

Efter det åkte vi till en liten djurpark som bara hade australiensiska djur. Bäst var parkeringen. Där låg en pytonorm och solade sig i en buske och den hörde inte till djurparken....

Carpet snake

Vart var det nu jag lade bilnycklarna?

Sen åkte vi till två ställen till som var jättehäftiga och fina. Det ena stället var ett blow hole. Tyvärr blåste det inte från rätt håll så vi fick inte se något vattensprut, men det kom ett imponerande buller ur hålet när vågorna slog in.

Det sista stället heter The Gap och Natural Bridge. Samma stopp med två häftighet.

The Gap

Natural Bridge

Sen var det full patte hem för att se slutet på Australian Open finalen. Tur att vi hade kinamat kvar från igår som vi bara kunde värma på för vi var redigt hungriga efter vår dag.