21 november

Idag har vi bokat en snorkeltur med Scuba Queen, men när vi tittar ut så regnar det ett fint drissel och det ser inte ut att avta på ett tag. Åke ringde och bokade om så att vi kan åka med på tisdag istället. Vi behöver dock få handla lite och jag ville ju gärna till den där souvenirshoppen Tatjana pratade om igår. Eftersom det regnade så är det inte så lätt för taxibilen att ta sig upp för mördarbacken, så vi bestämde med taxikillen att han skulle hämta oss där nere.

Vi åkte direkt till "Island Hand Craft Souvenirs" och blev bemötta av en överlycklig och pratglad och säljglad indier som var vår "best friend" genast. Han var friend med Mario också och han bodde precis nedanför vår backe och allt var så himla perfekt. Han började genast ge oss bästa priset med rabatter och räknade av fint på sin miniräknare. Han hade stan finaste pärlor och vi skulle inte bara få "special price", (jag tittade på ett halsband) utan han slängde in örhängen och två andra halsband på köpet. Åke behövde ju en liten gecko så klart. Halsbandet var jättefint och när man jämförde med priset vi såg hos pärlodlaren så var det för bra för att vara sant. 220 fijidollars, ca 800 sek. Jag slog till och fick ytterligare en "fin" souvenirgaffel (dom var ju kannibaler här tidigare). Han var så glad över att få ha gjort sitt första sälj för dagen och vi fick se hans fakturor som han nu skulle kunna betala. Han tände lite rökelse och bad lite till nån pengagud och berättade att frun var borta så nu skulle han ha roligt. Vi bara måste komma hem till honom i början på nästa vecka. Då skulle det bjudas på curry, vi behövde inte vara oroliga, det skulle inte vara för stark.

Roligt hade vi haft och när vi kom ut på gatan träffade vi på kinesiskan som var med på pärltouren häromdagen. Hon ville också in och titta.

Kinesiskan och våran absolut bäste vän i Savusavu

Vi gick vidare i regnet och jag shoppade saronger och så gick vi till bagaren. Sen styrde vi kosan mot frukt och gröntmarknaden och köpte lite sånt. Längst in i marknadsbyggnaden fanns en annan souvenirshop. Åke sa att jag blev svart i ögonen när jag såg samma halsband jag precis köpt vara till salu för 40 fijidollars. Va f-n! Sötvattenpärlor - lika fina men inte samma pris.

Här skulle snackas med "our best friend i Fiji" igen! Åke gick iväg till Copra Shed och jag gick tillbaka till butiken. Där inne var kinesiskan fortfarande kvar och dom satt och drack te och käkade sockerkaka.
(Kan inte hjälpa att jag tycker trots allt att det är lite roligt.) "You my friend - right" sa jag glatt. Ja, ja, ja. "Maybe you tricky guy?". Jag har aldrig i mitt liv sett någon så oförstående och olycklig så jag berättade att jag sett "mitt" halsband för 40 istället för 220. "You make good money on me - right?" sa jag fortfarande med glad min. Sen fick jag höra en lång ramsa om att det inte alls var samma pärlor och han visade i sin monter hur dom olika pärlsorterna låg placerade på olika hyllor och han visade hur dom alla ändå såg precis lika ut. "You know - I am not so sure about this" "I want my money back". Oj, så olycklig han blev och han som redan spenderat alla pengarna och allting. Jag lade bara huvudet på sned och tittade på kinesiskan.

"Ok, ok only because I don't want you to be unhappy - jag fick 100 fijidollar tillbaka. Och så oj oj oj vad han förlorade pengar på den här affären nu. Han tyckte jättesynd om sig själv. Jag tog pengarna och lade förlusten på kontot "man gör alltid bort sig nån gång" när man är ute och reser. Det här gången hade man i alla fall fått en show på köpet.

När jag sedan gick till Copra Shed så började det regna på allvar. Taxikillen kom med sin privata jeep för att plocka upp oss. Taxibilen skulle inte klara backen i regnet. Med jeepen var det dock inga bekymmer. Vi hade knappt hunnit innanför dörren när det började blåsa så in i norden. Fort fick vi samla in alla grejer vi hade på tork ute, stänga dörren och alla fönster. Det blåste inte länge, men intensivt. Sen blev allt tyst - elen gick. Den kom inte tillbaka förrän  kl 2 på natten. Men vi fick en helt magisk kväll ute på verandan under en helt otrolig stjärnhimmel. Vi såg vår kompis Venus och så kollade vi konstellationerna med hjälp av Åkes app och vi hade första parkett på Pegasus och Taurus bla.

Regnet kommer in från havet.

Himlen i brand

20 november

En dag av dopp i poolen, läsa bok, blogga och Åke har kämpat med sin läxa i programmeringsspråket Python.

Åke med dagens smoothie på soursop.

Vi var visserligen uppe tidigt för att lyssna på fotbollsmatchen mellan Sverige och Portugal. Som ni alla vet så gick ju inte det något vidare även om det var lite spännande ett litet tag där i mitten av andra halvleken. Jag tror problemet var att man valde Tommy Körberg istället för att låta Loa sjunga nationalsången. Redan där avgjordes matchen. Jag har en liten fundering över vår nationalsång. När det ändå inte finns så mycket spännande att berätta om vår dag så kanske jag skulle kunna lätta mitt hjärta om den. Visst är det konstigt att låten blir som bäst och mest innerlig när man sjunger "Dö". "Ja, jag vill leva" (lite som en upptakt till det riktigt häftiga), "jag vill DÖÖÖ (här ska man klämma i från tårna) i Norden." För egen del skulle jag hellre vilja lägga mer tonvikt på att leva i Norden än att dö där.

Vi har precis käkat lite kvällsmat. Det blev lammkotletter, potatis och morotklyftor samt en röra med äggplanta, vitlök och tomat. Det är ganska litet sortiment i matbutiken där vi handlar. Vi provade faktiskt en annan matbutik igår, men den var ännu torftigare än den vi brukar gå till. Det som dom har, har dom dock mycket av. Köttdisken består av jättemycket lammkött - kotletter och halsbitar. Där finns också ett stort utbud av kyckling. Några stackars paket med bacon och så köttfärs (ospecificerad djurart). Tonfisk på burk finns det hyllvis med. Frukt och grön finns det inte heller så mycket av. Men för det så kan man gå till marknaden. Där finns ett bra utbud av det mest plus en del grejer man inte har en aning om vad det är. Hittills har vi käkat lamm tre dagar, köttfärs två, bacon en och tonfisk en dag. När vi käkat ute så har det blivit kyckling och tonfisk, samt makrill.

Klockan 12 så finns bara skuggan av en skugga.

Jag pratade lite om pärlor med Tatjana idag. Hon sa att det finns ibland billigare pärlor i Savusavu och så berättade hon om en butik som jag gärna vill åka till imorgon för att kolla läget.

Den här lille krabaten hjälper oss med myggen - han bor i fönstret på toa.

19 november

Vaknade faktiskt före klockan som var ställd (för första gången här på Fiji) på halv 8. Frukost och lite fix så man skulle se respektabel ut för idag skulle vi besöka J Hunters pärlfarm. Vi blev hämtade av vår taxichaffis Radniz, nerför backen bar det, sen till höger och iväg. Jag såg den vuxne hanhunden av "våra" jyckar nere vid vägen, men inte valpen. Hum, hoppas hon bara var ute på upptäcksfärd.

Touren var väl "sådär" men pärlorna å andra sidan otroligt vackra. Oj så gärna jag skulle velat köpa ett hals eller armband, men det var dyrt! Så det var bara att sucka och tänka "Vad vore väl en bal på slottet?"

Vår guide förevisar ...

Båttur ut till ostronbanken

Ostronen hänger i sådana här burar medan dom jobbar på pärlorna

Det är mycket jobb med att göra rent ostronen och se till att dom är friska

Pärlorna från Fiji kan få alla möjliga färger. Det är unikt för dom

Efter touren gick vi till Copra shed och käkade lunch. Det är ingen stress här. Man får helt enkelt vänta på sin mat. Sen gick vi och bokade en snorkeltur till på torsdag. Det var aussisarna från igår som rekommenderade den och vi hade ju fått skäll av Mario att vi inte gjorde något ...

När detta var fixat gick vi och handlade (när vi ändå var i stan) sedan tog vi taxi tillbaka igen. Åke småpratade lite med Radniz i bilen och vi fick bla veta att det kunde bli riktigt kallt här, 15 till 20 grader minsann. Vi kommenterade inte detta....

18 november

Efter allt förberedande igår så lyckades vi idag i ta oss iväg för att snorkla. Mario - vår värd hojtade från verandan ovan oss att han hade rengjort cyklop och flippifloppar och att det var en perfekt dag för snorkling, men det var bäst innan kl 10 när tidvattnet skulle börja gå ut igen så vi fick skynda på!

Que? Skynda oss?? Hon var säkert närmare 10 när vi var klara och började hika ner för berget för att sedan ta till vänster när vi kom ner på vägen. Vår plan var att gå till Cousteau Resorten och kanske käka lunch där och sedan försöka ta oss till Split Rock som skulle vara bra snorkling. Split Rock låg alltså under vattnet så det var kanske inte helt lätt att hitta, men det skulle vara i närheten av Cousteau i alla fall.

På väg till Cousteau Resorten

Väl framme vid resorten så skulle man anmäla sig och be om att få komma in som gäst i en liten vaktkur. Det gick bra men dom frågade ganska noga vilka vi var och var vi bodde. Sedan fick vi en dam som visade oss runt (verkligen super lyxigt ställe, 1000 Fijidollar/natt helpension) och berättade att lunchen kostade 85 Fijidollar. I stan kostar lunchen kanske 20 om man smaskar på. Snorkla fick vi inte heller göra där eftersom vi inte bodde deä. Men det gjorde inte så mycket för hon kunde peka ut Split Rock. Den var utmärkt med en boj så långt bort att det bara var en prick bland andra bojer längst stranden där vi redan gått förbi. Ålrajt - tack och hej! Vi gick längs stranden tillbaka. Efter en bit stötte vi på en australiensisk familj som plaskade och badade och som vi kunde fråga vilken boj det var. Dom var väldigt hjälpsamma och trevliga och pappan tom följde oss en bit så han kunde peka ut precis var vi skulle gå i och förklarade att när vi ser en massa randiga fiskar - då hade vi kommit rätt.

Jag är ju inget vattendjur precis så lite läskigt var det att ta sig i bland stenar och alger och med flippiflopper på fötterna. Fast så fort jag kom i så försvann det i ett huj och blev bara häftigt. Åke simmade först och jag hängde på. Det var mycket rev som ibland kom upp ganska grunt men vi kunde ändå simma på rätt rakt ut och mot bojen. Det var precis som Ozissarna sa - först såg man en massa randiga fiskar. Dom var verkligen överrallt runt omkring en - supermysigt, sen såg man själva Split Rock. Vi låg ganska länge och simmade runt och tittade på alla olika vackra fiskar. Vi såg inga stora rackare och det var kanske lika bra.

När vi simmade tillbaka var det inte lika lätta att hitta öppningen i revet för att ta oss i land. Men det var heller inget stort bekymmer. Vi tog oss upp nöjda och glada.

Åke pustar ut efter vår snorkeltur

När vi sedan gick hem så fick vi inte sällskap av "våra" två jyckar, men istället en indisk tant som samlade kokosnötter. Vi pratade lite så gott det gick, hon kunde i alla fall lite engelska.

Tillbaka till huset pratade vi lite med Mario. Vi bad honom om hjälp med att boka tour på Pärlfarmen tills imorgon. "Ya, ya you must do samsing ven you are here (läses med tysk accent). You can not sit arround the house all days." Vilken stressfikus!! :o)

Hans hustru Tatjana kom ner till oss lite senare med soursop och papaya från trädgården. Underbart!! Nu har vi till smoodies i flera dagar.

En av huskatterna patrullerade förbi i skymningen

Dagens solnedgångföreställning

17 november

Ytterligare en hård dag i paradiset. Vi sov tills vi vaknade. Härligt att bara titta ut och se havet och palmerna genom panoramafönstret.

Utsikten!

Vi gick upp och fixade lite frukost. Fortfarande var allt paradis... men det skulle snabbt ändra sig.....

Hjälp!! Mitt på golvet - Världens Största Spindel!!!! Herredjävlar - vad gör vi? Igår fick vi in en gigantisk kackelacka och jag jagade den på väggen med ett stort dricksglas för att få tag på den. Men det gick inte och så vips var den borta under sängen, med alla de känslor av obehag det förde med sig när man sen gick och lade sig. Med monsterkackelackan i minne och hur omöjligt det var att fånga den i dricksglaset så hade jag bara DÖDA i tanke. Det får bli hur stor äckligt blaffa död spindel det vill. Den här vill jag inte fundera på vart i lägenheten den är.

Gammal beprövad metod från när vi var i Sydafrika var att helt enkelt släppa en telefonkatalog på den. Tanke till handling! Fick tag i telefonkatalogen, siktade lite framför och så "unload" - splatt! Mitt i prick! Jippie!!! Nästa bekymmer - tänk om den inte var död. Monsterkrypet i Sydafrika levde fortfarande när vi lyfte katalogen morgonen därpå - den var typ superskadad, med lyckades ändå släpa sig långsamt framåt... Det var en ganska jobbig upplevelse. Åke var modig och lyfte katalogen och där låg platt, död och till min lycka ogeggig spindel. Kris överstökad!

Inte giftig men mycket läskig

Resten av dagen förberedde vi oss för att ge oss iväg för att snorkla, men ett rejält regnoväder kom inrullande från havet. Rätt häftigt att se det komma in från havet. Så vi tog ett dopp i poolen i regnet istället.

Kvällen blev också lite spännande då strömmen gick och allt blev becksvart. Tur att vi är campingutrustade. Fram med stearinljus och pannlampor.

16 november


Fjärde dagen här på Fiji. Varmt är det, och Åke skramlar och lagar gröt i vårt lilla kök!

Gasspis så klart

Vårt kök. I den gröna plastlådan är en rund burk som innehåller
diskmedel i fast form. Man skrapar upp lite med disksvampen
och blandar med vatten så blir det lödder.

Idag ska Sverige spela VM-kval mot Portugal och vi följde matchen på radion ute på verandan. Hur mysigt var inte det? Måste säga att kommentatorerna på Radiosporten äger. Det var ett rent nöje att lyssna till matchen, ja, förutom att Sverige förlorade med 1-0 då.

Efter matchen tog vi ett dopp i poolen. Åke jobbade med Pythonkursen han startat och jag satt ute på verandan och läste bok - ja, somnade visst lite också.

Hikade sen en tur uppför berget och sen ner igen. Vi fick en fantastiskt utsikt på toppen och kunde också se ut över andra sidan av halvön.

Andra sidan av vår halvö

Kanske mer regn på väg?

Detta är en kopp-ek

Sällskap av de lokala jyckarna uppför backen

På vägen uppför backen till vår lägenhet så träffade vi på de två vovvarna som följde oss en bit på vägen in till Savusavu igår. Dom ville promenera med oss idag också, trots att det var uppför. När vi började närma oss vår hem så blev det inte lika mysigt. Vi ville ju inte ha med dom dit. Där finns det ju dessutom redan två hundar. Åke hade sina hikingstavar så vi försökte a la Cesar Millan skapa en osynlig linje som dom inte fick gå över. Helt otroligt - det funkade faktiskt!

Kanske skulle avsluta med en bild från köket också.

Köttbit av okänd djurart. Det stod bara "Fillet". Med den storleken
så kan det väl i alla fall inte vara mungo och den smakade gott.

15 november

Vaknade till en molnig dag. Dags att utforska omgivningarna lite mer. Efter frukostgröten så var det på med hikingskorna och så iväg nerför mördarbacken. Idag tänkte vi gå in till Savusavu för att kolla läget där. När vi kom ner till vägskälet så fick vi sällskap av två artiga hundar. En vuxen hane och en valp. Vi hade nog kommit in i deras revir och dom bestämde sig för att slå följe med oss en bit.

Alla människor vi stötte på var glada och trevliga och man hälsade med "Bula" eller snarare "Buuula". I förrgår när vi åkte taxi så kändes det inte som det var så långt, men i värmen när man gick så var det faktiskt en bit. Ingen fara när vi bara promenerade, men lite väl långt när vi handlat mat och skulle tillbaka. Vi hade fått låna en mobiltelefon av Mario, så det var bara att ringa vår taxi närhelst vi ville.

Först så gick vi till Copra Shed Marina för att fika. Vi hade blivit tipsade om att det var här som "allt hände". Det fanns ett fik, en restaurang, en resebyrå, biluthyrning, bankomat, souvenirshop m m. Det tog nog 10-15 min innan Åkes kaffe kom och då var det ändå bara gäster kring tre andra bord. Lika bra att inse att här på ön så stressar man inte ihjäl sig.

Brukar sällan dricka cola, men när det är riktigt hett och colan är riktigt kall.
Då är det inte så dumt

Efter fikat gick vi till bagaren och köpte limpa och coccosbullar. Sen tog vi en djupt andetag och gick på frukt och grönt marknaden. Vi hade räknat med att folk skulle dra i en och vilja sälja allt möjligt ihärdigt och högljutt. Men inget sånt - man fick strosa runt ifred och handla utan massa tjat. Skönt! Gillar det här stället mer och mer. Det var trevligt helt enkelt, folk såg ut att vara nöjda, inga tiggare, inga som kom springande efter en och skulle sälja saker. Lite Bula hit och Bula dit så var det bra med det.

När vi handlat så gick vi till Supermarketen vi var på första dagen för att storhandla. Åke väntade utanför med våra tidigare inköp samt ringde efter taxi. När vi åkte tillbaka uppför mördarbacken så gick det mycket bättre idag. Dels var inte vägen lika halkig, dels hade vi inte lite mycket packning.
Skönt!

Har jag nämnt hur fint vi har det här?

Trappan upp till oss

Vår veranda.

Utsikten - värd att titta på

Vädret. Regnperioden börjar här i november och det har varit mest molnigt hittills. Skulle vara skönt att få se lite mer sol, men det kommer nog. Fördelen med regnperiod är så klart att det blir lite svalare.