21 oktober

Under vår "månpromenad" häromkvällen så var det en volontär som pratade om en hike som just nu var helt fantastisk pga av alla höstlöv i olika färger. Så idag bestämde vi oss för att göra den här hiken som gick genom en ravin och ca en mil lång. West Fork heter den.

Det visade sig vara sant - faktiskt en av de bästa hiker vi gjort. Jag låter bilderna tala för sig själv.

Karta över West Fork trail

Trail head West Fork

Löv i alla färger

Åke bushmannen

Lövautostrada

Spännande spår i leran

En lurvig larv

Djungel Janet vid en av de många vadställena

"Vackert så harta vore nock" som vi säger i Värmland

Efter hiken var vi trötta och nöjda och hungriga som vargar. Vi åkte ner till Sedona till en Kinarestaurang dammiga och svettiga som vi var och fick en helt fantastiskt god måltid. Mums vad gott det var!!

På kvällen hade vi bio i bilen. Vi tittade på Hunger Games på datorn. Bra film och supermysigt.

Sedona och Vortex

Sedona är en liten stad som ligger utspridd över en ganska stor yta och den består av en övre och en nedre del. Naturen är helt fantastisk och det är gött att se att man tagit hänsyn till detta och överlag byggt hus och byggnader som smälter in i landskapet. Tom Mc Donalds är i ett adobehus. Det är inga grälla färger här utan det mesta går i jordtoner.

Sen har man en kanske egendomlig policy. När det är mörkt så ska det vara mörkt. Vi svenskar reagerar i alla fall på att det är så lite gatubelysning. Lite irriterande men himlen och stjärnor framträder på ett fantastiskt sätt.

Bilder från Sedona

Det är mycket snack om Vortex och kristaller i Sedona. Det är någon slags god energispiral som ska finnas på många ställen här och om man är på en sådan plats så kan den här goda energin och ditt inre jag bli i ett. Som nån slags spirituell jacuzzi fast utan vatten.  Det är bra för meditation, böner och din hälsa. Det är många spa här och det finns gott om personer i myskläder och sandaler som ser ut att trivas och man kan få hjälp på alla tänkbara sätt med sin själsliga hälsa för en liten peng. Tex kan du få din aura på foto.

Åke får kontakt med sin inre Åke

20 oktober

Tidig morgon för vi tänkte hänga med på en "Walk" som skulle guidas av en "Ranger" i Dead Horse Ranch State park där vi bodde. Det var gratis och vi mötte upp på parkeringen vid picknickområdet som vi blev bortkörd från igår. Hum, många pensionärer och rangern kunde tydligare inte komma. Promenaden skulle istället ledas av en volontär som lovade göra så gott hon kunde. Det var en rätt stor grupp och varje stopp så hade tanten i precis snackat klart när vi kom fram. Tråkigt. Vi snackade istället lite med farbrorn som skulle kolla upp att ingen blev kvarglömd någonstans. Han var också volontär och berättade att det var perfekt för en pensionär som han. Han bodde i sin RV gratis på campingen mot att jobba 20 tim i veckan i parken. Det lät ju rätt bra faktistkt. Annars så var vår walk inte speciellt kul och när vi upptäckte att vi var precis vi vår campingplats så tackade vi för oss.

Åke på promenad med pensionärerna

Vi hämtade bilen, packade ner tältet och drog iväg till Sedona.

Fin bro strax norr om Sedona

Manzanita Campground hade vi ställt in oss på att bo och där fanns gott om plats. En lite enklare camping med torrdass och inga duschmöjligheter men billigt (18 dollar natten) så det passade oss bra.

Vi satte upp tältet och gav oss iväg på en liten upptäcksfärd i området.

Höstfärgerna börjar komma fram

Ett litet vattendrag precis nedanför vår tältplats.

En grupp med konstnärer

Längre ner hittade vi ett gäng med konstnärer som var ute och målade. Vi smög tyst förbi för att inte störa.

Åke eldar

Det blir fort kallt när solen går ner. Vi är nu lite högre upp så filtarna kommer väl till pass. Till kvällsmat köpte vi färdigkokta revbensspjäll som vi värmde över elden.

19 oktober

Stora fixardagen. Vi bestämde oss för att stanna till på söndag på den här campingen. Vi behövde få en dag till att organisera oss och planera lite framåt.

Vår campingplats i Cottowood

Vi åkte till Starbucks för fika och uppkoppling. Sen var vi på WalMart och köpte filtar och mysljus. Stearinljus och en kupa så vi kan använda den utomhus. För att hålla ordning på kläder, mat och husgeråd köpte vi shoppingkassar för några dollar. Det blev jättebra. Sen delade vi in bilen - halva baksätet var för egna saker. I bagageluckan mosade vi in resväskorna längst bak, längst fram från vänster - campingkök med brämpa, drycker, matvoror, kylväska, husgeråd. Ficklampor, sittdynor, vattenflaskor mfl småsaker som man behöver hålla koll på fick olika fack i bildörrar och ficka bakom stolarna. Vi bestämde en campingplats strax norr om Sedona som bas för dom närmaste dagarna.

Mysigt picknickställe för kvällsmatsfix

Till kvällsmat köpte vi en seafood mix som vi blandade med en tomatsoppa och kokade mexikanskt ris med bönor till. I parken där vi campar ligger ett par konstgjorda sjöar och däremellan ligger ett fint picknickområde. Där bestämde vi oss för att laga vårt käk.  Riset var klart och skaldjursröran höll vi som bäst på att värma när en parkvakt kom och berättade att picknicksområdet skulle stänga om fem minuter och bad oss packa ihop för han tänkte låsa bommen. Hur jobbigt var inte det! In med alla grejor i bilen och så maten (i triangliaköks grytor ovanpå varnadra) på golvet mellan mina ben. Åke körde och det var riktigt kritistk en gång när vårt mattorn började tippa - men det klarade sig. Undrar vad våra grannar trodde när vi kom tillbaka till tältet med färdig mat i kastruller direkt ur bilen och började duka (med vårt nya mysiga stearinljus och medhavd köksduk).

Vi upptäckte också att vi hade en perfekt plats för att titta på månens uppgång igen. Mysigt! Åke hade fixat en app med stjärnhimlen så det blev en prommenix runt campingen och kolla på stjärnor och planeter. Från gårdagen så hade vi lärt oss att peka ut Venus och Kassiopeja. Åke hittade även Vega och några andra favoritstjärnor. Kul också att kolla in hur andra fixat på sin campingplats. Varför har inte vi en svensk flagga och en strålkastare som lyser upp den i mörkret, eller julgransbelysning runt hela "vårt" område? Det är mycket Vortex och hemliga krafter i det här området så det var en del som höll på med tummor och grejor. Vi har i alla fall ett fint stearinljus!

18 oktober

Ikväll har vi bokat en månskenshike i Red Rock State Park, utanför Sedona, så vi måste vara där för kl 16.30. Det var en riktigt kall natt i tältet så vi rafsade snabbt ihop det och satte oss i bilen med full värme och iväg. Solen hade precis hunnit gå upp. Vi körde tills vi hittade en fin plats i solen där vi kunde fixa frukost. Det var då min dag av otur började.

Jag med mitt te och dagen då jag förföljdes av otur hade precis startat.

Otur eller klantighet - det kan ligga rätt nära. Jag lyckades dock tappa ut min första mugg med te -i påsen där vi hade våra matvaror med bla havregryn och te. Båda dessa basvaror var förpackade i pappersförpackningar. Säkert klimatsmart och allt men just då önskade jag att det hade varit plast. Våra nyinköpta skålar - av varianten utvikningsbar - vrängde jag in och ut - vilket vi inte märkte förrän havregrynsgröten närmade sig sitt slut och det var typ omöjligt att få tag på det sista som var liksom nere i skarven på skålen. Nämde jag att det blåste? Påsen där vi förvarade engångsförpackade små salt, peppar och sockerpaket (sådana man får på tex flyget), och som vi brukar samla på oss, lyckades jag vända upp och ned på så dom snabbt flög iväg åt olika håll mellan kaktusarna! Det är inte läge att "bara" försöka vara snabb och fånga.

Precis den här aloeveran tog jag kort på för två år sedan fast i ett helt annat ljus.

När allt lugnat ner sig och vi fått i oss mat. Räddat det som räddas kunde av våra matvaror och stuvat undan alla grejor - så gick vi en liten tur och jag tog lite kort. Vi var ju här för ett par år sedan och då fotade jag en aloe vera. Det blev en bild som jag gillar skarp det var kul att se att den stod kvar och frodades. Då var vi dock där i skymningen och nu var ljuset platt och tråkigt. Men jag kunde inte låta bli att ta samma bild igen.

Jämför bilder.

Saguaro kaktusar efter vägen

Tvärstopp när herr Tarantell ville över vägen

Apache Trail slutar där dammen som var anledningen till att vägen byggdes till att börja med ligger. Spännande historia har även denna damm som liksom jag var otursförföljd. För att komma till Sedona tar man till vänster och får åka över denna vackra bro som spänner över sjön som bildas pga dammen

Theodore Roosevelt Dam

På andra sidan dammen ligger denna bro

Snart var vi i civiliserade trakter igen. Nu var vi hungriga och redo för lunch. Vi stannade till vid ett Cafe i nån håla efter vägen. Ett riktigt lyckokast för det var ett riktigt genuint amerikanskt cafe med stora gubbar i cowboyhatt och snälla tanter i permanentat hår. Jag var redo för MAT. Först möts man av tjejen som visar en till bordet. Hon frågade efter vårt namn. "Men vi har ju inte bokat" sa jag följt av "Karlberg" - varpå hon tittade misstänksamt på mig och gick för att hämta en disktrasa med mig hack i häl. Jag trodde ju hon skulle visa oss till vårt bord. Det utrett så ville hon ha ett namn eftersom det redan var fler personen som väntade på bord och om vi ville vara så snälla att ta plats och sitta lugnt och fint så skulle hon återkomma till Karlberg så fort det fanns ett bord ledigt.

Åke utanför mysigt lunchställe

Färden gick vidare och strax var vi i Cottonwood, letade fram campingen, slog upp tältet och så fort iväg mot Sedona och Red Rock State Park. Vi kom fram i god tid och hann med en kort liten hike innan den var dags att samlas inför månskenshiken.

Vår guide

Ett träd där många bokade tid för att gifta sig fick vi titta på.

Wedding tree

På spåret

Månen tittar fram

Det var en trevlig hike både fram och tillbaka. Kul att se månden gå upp - det borde man göra oftare. Riktigt hälftigt. Tillbaka i mörker och vi fick stå stilla och se en familj hjortar gå förbi. Sedan fick vi kolla på stjärnor och planeter i en stor stjärnkikare. Åke var i sitt esse - en nytt intresse föddes.

17 oktober

Idag lämnar vi Phoenix för första anhalten som är första bästa camping nära Tortilla Flats. Dit kommer man genom att åka Apache Trail som vi åkt en gång tidigare. En väldigt vacker grusväg genom bergen som byggdes av Apacher. Den har en spännande historia och tydligen ska det fortfarande finnas en otrolig guldgruva i bergen där som ingen längre vet exakt vart den ligger - bara att den finns!

Vår hyrbil utanför hotellet i Scottsdale (Phoenix)

Vi köpte ju ett förbetalt sim-kort till mobilen igår och tyvärr får vi inte 4G att funka så det blev först en tur till T-Mobile för att försöka få ordning på det. Helt bortkastad tid. Tydligen gick det inte om man hade en utländsk mobil. Vi fick dock ändra lite på abonnemanget som liten tröst.

Första stopp och lunch blev i Lost Duchman State Park. Rejält hett var det. Snälla rangertanter hjälpte oss med att boka campingplats i Dead Hourse Ranch State Park för morgondagens natt.

Åke fixar lunch

Mätta och belåtna fortsatte vi mot Tortilla Flat. Ca 1 mile innan Tortilla Flat tog vi in på Canyon Lake Marina and Campground. Inget vidare ställe. Campingplatserna var dock väldigt fina och låg precis invid vattnet, men det var ostädat och småskitigt. Kändes som hit kommer folk för att det är en fin sjö och man är beredd att betala oavsett om det är ordning eller inte.

Jag städar vår bord

Fin utsikt från vårt tält

Skrev jag att det var hett? Det var det i alla fall fortfarande. Vi bestämde att åka in till Tortilla Flat för att kolla läget.

Streetan i Tortilla Flat - 6 invånare

Just another pretty face

Saloonen där man sitter på sadlar i baren

Det var kul att hänga i Tortilla Flat. Härlig atmosfär och roliga detaljer - mycket att titta på. Museet var bäst. Där kunde man läsa mer om guldgruvan som ligger gömd någonstans och om död och elände som legenden fört med sig.

Åke i sjön för andra gången efter att ha stått och soltorkat på ett myrbo med fire ants. Det är ilskna små rackare.

Lite vin, tortilla cips med salsa till förrätt. Sen stekte vi en stor maffig köttbit.

Vårt grannar hade det lite lyxigare...

Äntligen - nu är vi ute på vår stora resa!

Nu är det andra natten på första anhalten Phoenix i Usa. Det är även andra natten jag vaknat vi 3-tiden och inte kunnat somna om. Det är inte riktigt så som jag brukar fungera, men kroppen är helt tidsvill och vill absolut inte sova. Så lika bra att ta tillfället i akt komma ikapp med den här nystartade bloggen.

Resan startade den 15 oktober kl 04.45 på morgonen när taxin ringde och inte kunde hitta vårt hus. Gaahh - Är man inte redan stressad då så blir man det garanterat nu. Som tur var hade han bara kört en bit för långt och det var inte många minuter innan han var på plats. Det jobbiga då var att jag fortfarande var i morgonrocken. Herregud! Vad tror dom - att man sitter på morgonkvisten i en kvart och rullar tummarna! Nåja, det är väl bra att dom är ute i god tid, speciellt när dom inte hittar, men det är väldigt stressande att taxin är på plats om man själv inte ens är klädd. 

Så på med kläderna, ut med soporna, rafsa ihop väskorna och springa runt en snabb runda i huset. Åke kollade att det var låst överallt och så på med larmet, in i taxin och iväg. Sen börjar hjärnan arbeta på högtryck - fick jag med det och det? Sade åt skallen på skarpen att sluta och att slappna av. Det här är ju underbart - resan som vi längtat så himla länge på har startat - vi är på väg!!

Linköpings flygplats är helt suvverän. Liten, man hittar, inga språkbekymmer, smidig på alla sätt och för Åke - en träffpunkt! Tror inte vi någonsin åkt ut från Linköping utan att han träffar på en eller två kollegor som är på väg ut på affärsresa eller semester. Så även denna gång - det var en kille, Niclas och en som hette Darren.

Flyget till Amsterdam gick utan äventyr och vi landade i tid med nästan två timmars väntan till nästa flyg som gick till Minneapolis. Passkontroll och security gick bra och strax var det dags att gå ombord på nästa plan. Vi hade platser i mittenraden ganska långt bak i planet. Helt ok platser faktisk, tills min granne kom. Varför ska just jag behöva hamna brevid killen med ett armsvettsbekymmer i världsklass.

Helt otrolig odör - jag döör! ""Hej, hej -trevligt att råkas. Ursäkta, men jag tror du har glömt ett par stinkostar i dina armhålor." Som tur var märktes det bara när han vevade med armarna, och han somnade rätt snabbt väl inlindad i sin filt. Annars gick resan bra.

Sista etappen Minneapolis till Phoenix höll dock på att gå åt pipan. Alltså - man är ju trött och mosig och det är lätt att man gör misstag. Det måste vara därför vi fick för oss att vi skulle åka med ett plan till Phoenix från ett annan flygbolag. Det var ändå rätt trixit för dom avgick samtidig. Vi satte oss alltså och väntade vid fel gate. Vet inte vad det var, kanske magkänsla (som vår kompis Stefan håller stenhårt på att man ska lyssna på). Så tack Stefan! Så jag fick för mig att jag skulle fråga tjejerna vi gaten för att att verifiera att vi var rätt. Å det var vi ju inte. Gaahh igen! Nu blev det bråttom - vi fick springa som tokdårar för att hinna. Alla andra var redan på planet när vi klämde oss in precis innan dom stängde dörren till planet. (Det var kanske inte så tight, men inte långt ifrån....)

Väl i Phoenix hämtade vi ut hyrbilen, plockade fram kartor och började köra mot vårt motell - Howard Johnsson i downtown Scottsdale (68 dollar natten). Det var inte långt och det är alltid superskönt att komma fram till motellet och lassa in grejorna och pusta ut! Rummet var halvsunkigt och lite lätt städat men var rätt stort, hade kylskåp och hårfön och framförallt så låg det jättemysigt på gångavstånd till Scottsdales historiska downtown. Hungriga som vi var bytte vi snabbt om till shorts och t-skirt och traskade genast iväg för att få något att äta. Vi hamnade på en italiensk restaurang. Vi tog en small (liten alltså) portion pasta som vi delade på och fick mat över att ta hem till kylskåpet!! Passade bra för vår budget. :)

När vi kom tillbaka till motellet hade vi 4-5 polisbilar med rödljus på utanför receptionen. Annars lugnt och fint. Hum, vi slank förbi och in på vårt rum.

Vädret för kommande vecka verkar ok

Onsdag morgon - vaknade vid 3 på natten och somnade inte om igen förrän vid 6-tiden. Sov dock sedan till 8:30. Skönt! - utvilade och nytra började vi vår första dag på resan med att gå ned till receptionen för att få lite frukost. För att vara amerikansk så var den helt otroligt bra. Det fanns gröt, musli och mackor. Pålägg Philadelpia ost och färgglada sockergeler i olika fruktsmaker. Yogurt som var så söt att det isade i tänderna och så munkar och muffins så klart. Där fanns en annan gäst som också satt och käkade. Det var nog honom poliserna var ute efter igår kändes det som. Helt klädd i jeans, med elvisfrisyr och liten tangorabatt och så klart en pistol i hölster runt midjan. Förutom det uppträdde han som vilken tillfälligt nykter alkoholist som helst ..... (Lite mysko snubbe helt enkelt).

Resten av dagen dedikerade vi åt fix för att komma iordning. Först åkt vi till närmast mall och köpte simkort till telefonen. Det blev nästan en heldagsaktivitet, mer om detta senare. Sedan åkte vi REI och köpte bränsle till tranglia köket. Jag fick fnatt för dom har så mycket roligt att shoppa. Åke blev ganska snart uttråkad och stack iväg för att köpa kaffe. Det blev dock inga inköp för mig denna gången - fast jag kollade in några byxor som jag nog köper om jag får en ny chans. Därpå åkte till och handlade lite mat. Tidigt i säng och så vaken halva natten igen....